Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1853, sida 1

Om tändernas vård och skötsel, samt de orsaker, som alstra deras sjukdom. Ösver tändernas vård och skötsel hafva slersalldiga smärre skrifter blifvit utgifne, hvaraf somliga af något värde, andra af intet, och de flesta till föga fromma för deras författare, ithy att mängden bland menniskor sällan tillegnar sig dylika arbeten, derur de likväl skulle kunna hemta en och annan lefnadsregel öfver en så angelägen kroppsdel. En tidning torde derföre vara ett mera passande organ för spridande af några enkla och allmänt antagna förhållsreglor om tändernas vård och skötsel, helst som författaren häraf ganska ofta blifvit dertill uppmanad. Hos större delen menniskor srambryta tänderna friska och välformade. De orsaker, som förmå alstra sjukdom, äro inoch utvärtes. De förra, och mera sällsynta, kunna icke gerna förekommas, ej heller alltid botas; de senare deremot kunna det alltid, såvida nemligen sjukdomen vid början af dess utbrott behandlas af dentisten. Till de förnämsta orsaker, som åstadkomma tandsjukdomar samt tändernas förlust, hörer försummelse och brist på vård uti yngre åren. De flesta tandpatjenter skylla merendels på anlag till dåliga tänder samt på ett mindre helsosamt dricksvatten m. m. d., och först när värk och tändernas förlust inträffat, söka de, ehuru nu ganska ofta för sent, att vilja godtgöra nämnde försummelse. Till tändernas bibehållande uti friskt tillstånd hörer: 1:0) daglig skötsel medelst ett af dentisten ordineradt tandpulfver; 2:0) att en eller två gånger årligen låta tänderna undersökas af tandläkaren, dels för att förekomma och dels för att undanröja dervid inträffad sjukdom; 3:o) i de ären, då tandvexningen sker, är det af högsta vigt, att allt som oftast låta munnen undersökas af dentisten, för att tillse, huruvida benägenhet till skesva och ojemna tånder finnes, en åtgärd, som måhända här mera än annorstädes blifvit försummad, i anseende till de flerfalldiga skefoch ojemnheter vid tänderna, som insändaren varseblifvit och jemväl utgör en hufvudorsak till den myckna förlust af tänderna; 4:0) då tandvärk infinner sig, bör begagnandet af tandmedel utan urskiljning undvikas och dess behandling öfverlemnas åt dentisten, äfvensom tanduttagning i det längsta uppskjutas. Då någon tand eller flera (i synnerhet bland framtänderna) fattas, bör den utan uppskof ersättas medelst artificiel, ty ett motsatt förhållande undergräfver ej allenast småningom helsan (för vidlyftigt att här utreda), utan åstadkommer jemväl ett onaturligt och obehagligt utseende, samt rubbar den öfriga tandbyggnaden m. m. Följas dessa föreskrifter för tändernas vård och skötsel, då har erfarenheten visat, att desamma kunna bibehållas ända till en högre lesnadsålder. Fr. Chr. Jacobson, MN Tandläkare. (Östra Hamnoch Kronhusgatorna N:o 43.)