barriererna, stundom gick han äfven till en slagtar —— på courtiljen ). Samma dag som mordet skedde hade Lacroix oc Madeleine Boutillier efter vanligheten spisat i courtil jen, och stannat der tills temmeligen sent på aftonen Ex-juveleraren, som hade den vanan att beständigt haf va med sig juveler, guldkedjor, ringar och nålar, ehu ru han besökte de illa beryktade hålen, hvilka vor tillslyktsorter för spetsbofvar, flydda fångar och land strykare af det farligaste slag, hade som vanligt språ kat med några af dessa skälmar och betalt deras för täring. Måhända hade han också, hvilket mången gån; hände, tagit någon af dem med sig hem. Huru bärmed än må hafva förhållit sig, så syntes han följande dagen icke till. Grannarne fattade miss tankar, och då poliskommissarien anlände och lät öppna dörren till huset, fann man den olycklige Lacroi) och hans hushållerska liggande döda på golfvet i bottenvåaningens matsal. Råda hade ett vidt gapande sår i halsen och voro aldeles betäckta med blod. Allt sattes nu i rörelse för att upptäcka gerningsmännen; men förgäfves. Ett ögonblick trodde man sig väl vara missdådarne på spåren, men snart nödgades man uppgifva hoppet att finna dem. Bredvid de båda offren hade man funnit tvenne nyslipade och blodbetäckta skomakareknisvar. Alla skärslipare och knissmeder hördes, men ingenting kunde upptäckas. Kort före dubbelmordet vid rue de Malte hade ett annat nästan dylikt brott blifvit begånget vid rue de la Verrerie N:o 27. Afven der hade man med en skomakareknif skurit halsen af en vid namn Barenne; men här visste man ,att mordet blifvit begånget af en qvinna, den man icke kunde träffa på, men som lefde tillsammans med en lösgifven fånge benämnd Auguste. Man kunde nästan antaga att det nya mordet blifvit begånget af samma person som det förra, och man kom verkligen under fund med, att en obekant qvinna Jemte flera unga personer varit i huset vid rue de Malte den fasansfulla söndagen. Men härmed upphörde också alla spår. Man upptäckte intet af de stulna effekterna, hvilka hufvudsakligen bestodo i ett dyrbart ur med kedja och en ring af högt värde, dem Lacroix ständigt bar hos sig. Mördarne tycktes för öfrigt hafva åtnöjt sig med detta byte, ty de hade icke engång gjort sig mödan att uppstiga i första våningen, der statspapper och kontanta penningar voro förvarade och flera Silfverpjeser sutto i en hylla. Som sagt, alla estersorskningar förblefvo sruktlösa. Ett stort antal personer häktades, men alla måste åter sörsättas i frihet, då inga bevis funnos emot dem, Fjorton år hafva förflutit sedan dess, och under den tidens stora tilldragelser tycktos brottet hafva alldeles råkat i glömska, då för några veckor sedan poliskommissarierna i Paris, vid liket efter en italienska, som i sitt mera än blygsamma logis qväft sig medelst stenkolsos, funno ett af henne kort före hennes död till auktoriteterna skrifvet bref. I detta bref skref den olyckliga, att hon, i det ögonblick, då hon stode i hegrepp att framträda inför Guds ansigte, plågad af samvetsagg. och för att befria sitt hjerta från en förfärlig medbrottslighet, beslutat att upptäcka juveleraren Lacroix van der Kreutis och hans hushållerska Madeleine Boutilliers mördare. Brefvet angaf såsom hufvuddeltagare i mordet hennes egen älskare och trenne andra personer, samt hifogade detaljer, hvilka gåfvo hennes angifvelse stor sannolikhet och banade väg till erhållande af ovedersägliga bevis. Man fruktade visserligen att angifvelsen kunde vara falsk och förestafvad af afund eller hämnd; men de genast anstälda hemliga efterforskningarna tillintetgjorde denna farhåga. Inom få dagar voro mördarne i polisens händer, och dessutom bevis, fullt tillräckliga att fälla dem för det brott de begått för 14 år sedan, ) En lustplats för folket utanför Paris.