Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1853, sida 1

— Men huru kunde du tro att vi skulle komma upp i ditt hus? frågade Backlund. — Ni skulle ju gå ifrån hus till hus, vet jag, för att så reda på er sköna blomsterkasterska. bå måste ni också ovilkorligen passera mitt. Backlund presenterades nu äfven för sin älskarinna, studenten Pedersen, som spelat sin rol så väl, försäkrade Backlund, att hvilken annan än jag skulle ha blifvit lurad. — Åh inbilla mig ej! Du var verkligen lurad, broder Backlund. — Tror du inte jag kände det på dina varma handtryckningar? Det bullrande talet och skrattet i sidorummen väckte snart andra gästers uppmärksamhet. Man frågade hvad det var å fårde och Backlunds historia gjorde snart sin rund kring salongen. Äran att vara aftonens samtalsämne försonade honom snart med den förtret han lidit. Alla ville trycka honom och Backlund lät ej bedja sig länge. Snart var han så upprymd, att då hans granne i theaterlogen i sin rätta gestalt uppenbarade sig för honom, dansade han med henne en fransäs, deri han utvecklade en beundransvärd liflighet både i konversation och pas. Såsom en man af verld, hade han dock nog takt, att icke öfverskrida gränsen för den strängaste konvenans och tillbakavisade med ett fint skämt hvarje försök