Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1853, sida 3

— — ng Myteri a Langholmen. Man läser i Stockholms Dagblad för d. 7 dennes: I förrgår på morgonen, kl. 7—8, timade vid korrektionsinrättningen å Långholmen följande: När sästningsfången Svensson, dömd för subordinationsbrott, men såsom pålitlig beklädd med förtroendeposten att vara magasinsdräng, på morgonen skulle från det utanföre inrättningen belägna magasinet begifva sig in till korrektionsinrättningen och derunder passerade corps de garde, genom hvilken man inkommer på fånggården, råkade han att tappa en blåsa med bränvin, hvilket observerades af en korporal, som, när Svensson, hvilken skyndsamt upptagit den tappade blåsan, springande begaf sig framåt fånggården, genast eftersatte honom, dervid åtföljd af tvenne soldater. På något ännu okändt sätt lyckades Svensson genom kamraternes biträde undansmugla bränvinet; men, när han sedermera ville återigen passera corps de garde och begifva sig till magasinet, förvägrades honom detta af vakthafvande korporalen; uppretad deröfver, begaf sig S. tillbaka in på sånggården och återkom, åtföljd af 6 eller 7 korrektionister, hvilka inrusade i vaktrummet. Här mottogos de emellertid af korporalerna Tellin och Humbla, tillika med en soldat (den öfriga styrkan i corps de garde var utkommenderad på åtskilliga ställen) och tillbakavisades med blodiga hufvuden, så att Svensson, hvars panna svårt sårades af ett hugg, för närvarande befinner sig på inrättningens sjukhus. Under tumultet i corps de garde fylldes småningom fånggården af korrektionister, öfver 100 till antalet, hvilka gjorde gemensam sak med våldsverkarne, och den svaga vaktstyrkan skulle hafva blifvit öfvermannad så framt icke kommendanten, kapten Ekenstjerna, som satt vid sitt fönster, hvilket vetter åt den vid en annan gård belägna kasernen, blifvit uppmärksam derigenom att de i kasernen liggande soldaterna utrusade derifrån, försedda med vapen, hvarföre han yttre vägen skyndade in i corps de garde, just som soldaterna aflossade sina begär och dermed tillfogade ett par af sina motståndare några lätta skrubbsår. Kommendanten, som icke vågade öppna portarne, utan gaf bestämd befallning, att dessa skulle hållas tillslutna, hoppade genom ett fönster ut på fånggården och lyckades genom sin kallblodighet och energi att inom få minuter ensam förmå de samlade att skingra sig. Märkvärdigt är, att, ehuru korrektionisterna (d. v. s. de för tjufnad och mindre brott inspärrade) sökte förmå de på en inre gård med stentuktning sysselsatta fästningsfångarne att förena sig med dem, dessa sednare likväl lugnt qvarstadnade vid sin sysselsättning, förklarande, att de med ,,pojkarne,, hade ingenting att skaffa. Om de i och för sitt arbete med stora jernklubbor försedda fästningsfångarne hade förenat sig med de andra, skulle bevakningen tvifvelsutan icke vunnit seger utan ansenlig blodsutgjutelse. Emellertid äro fönstren och sfönsterbågarne i corps de garde utslagna genom de 5 5 stenar, som, af ända till ett menniskohufvuds storlek, kastades mot soldaterne. Det är egentligen kommendantens rådighet, hos hvilken man står i förbindelse derför, att följderna icke blefvo svårare än omförmäldt är. Ransakningen kommer oförtöfvadt att hållas, och såväl chefen för fångstyrelsen som öfverståthållaren och polismästaren infunno sig under dagens lopp på stället. A. B. berättar, att fem af hufvudmännen häktades, neml. Pettersson, Malm, Burström, Olsson och Granberg. Pettersson bade uppsparkat dörren till sin cell och insprungit i ett större rum, der korrektionister voro samlade, och ville ej godvilligt återgå, förr än kommendanten lyckades beveka honom dertill under sörmaning till de andra att ej bistå honom, hvilket skulle för dem ha svåra följder. Hela styrkan af yttre bevakningen utgör 85 man af Westmanlands regimente, hvaraf 18 man dagligen! tjenstgöra. Inre befälhafvaren, löjtnanten Setterberg; var vid tillfället på permission frånvarande. AA — —