—— — — —— — ——— — Saa lad da her fra Kunstens Hal vor Hilsen ogsaa lyde! Lyt venlig til og sku, hvad Dig de muntre Muser byde; Det er Dig hjemligt, — Nordens Kunst ci skiller nogen Skranke, Thi Eet er Nordens Liv och Sprog som Nordens Aand og Tanke!). Lifliga applåder, och den vackra prologen deklamerades da capo. I samma loge som Backlund och Falk suto ett par smukke norrska damer. Den förre ville nödvändigt inlåta sig i samtal med dem. Falk sökte förgäfves hindra honom. — En vacker prolog! försökte Backlund, lutande sig obemärkt ned till en af damerna. Intet svar följde och Backlund beslöt uppskjuta försöket. Ändteligen begynnte Jomfruerne Pricees dans. Lätta, intagande såsom Chariter, svafvade de öfver golfvet. Med den mest hänförande liflighet och behag slöto de sig till hvarandra, skiljde sig åter, och stannade slutligen sammanslätade i hvarandras armar, lik en bukett af tre de skönaste rosor. ) Detta vackra poem har ej förut varit tryckt.