AA Tredje dagen. Granarne susade och linneorna dostade stilla och högtidligt kring Kristian Augusts monument på Ladugårdsön. Vanligt bröto solstrålarne fram genom furulunden och kysste det älskade namnet. Foglarne qvittrade rundt omkring. Denna naturens rörande stillhet och hemlighetssulla andakt omkring den ädla surstens minnesvård, afbröts af ängbätarne Nordcap och Berzelius, som här landsatte skaror af de svenskar och norrmän, hvilka i dag voro inbjudna att bese Oscarshall och att äta en kunglig middag på Hovedgaarden. Bärndorff med sina båda svenska gäster var naturligtvis äfven med. Backlund plågades svårt ar kopparslagare och var i början vid ett dåligt humör. Snart lifvade honom dock den flödande champagnen och de ståtliga anrättningarne vid den kungliga taffeln, och han var sig åter lik. — Ännu ett glas champagne, det sista! utropade han, mönstrande sträckan af de i den långa allken dukade borden, hvilka nu liknade bataljfest efter en slutad drabbning, der rader af tömda buteljer lägo kullstjelpta — stupade hjeltar, som gjutit sitt blod i striden. — Åännu ett glas, det sista!