Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1853, sida 3

—— — —k—— nande till näktergalens drillar. O hvilken sömn! En gudasömn, en himmelsk sömn — en — — Backlund kunde ej sortsätta. Han till hälsten lystades ned från bordet. Falk och Bärndorss togo honom under hvar sin arm; han soljde dem under fortsatta demonstrationer, och de anlände slutligen till Fru B:s hus. Då de kommit derutanför yttrade Bärndorsk: — Nå det må jag säga: min kusin Julia är tidigt vaken. Hur vet du det? frågade Falk lisligt. — Rullgardinen för hennes fönster äro till hälften uppdragen. Bärndorff pekade på ett fönster, något vid sidan om balkongen. Under ett utrop af öfverraskning: Ah! stannade Falk plötsligt och tycktes ha gjort en oförmodad upptäckt — Ah, hennes eget fönster! Min aning har ej bedragit mig. — Vi skola sjunga en serenad för henne; stammade Backlund. — Nej icke nu; en annan gång; menade Bärndorfsl. (Forts.)