Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1853, sida 3

——— — och Bärndorsr återsunno honom, sedan redan ljuset af morgonrodnaden började blanda sig med gaslågornas, stod han på ett bord, omgisven af en skrattande skara af unga män, som alla tycktes vara ganska upprymde, och deklamerade under stora gester : 0 sol, du som tågar På fästet och lågar — — Det var f-n till tjocka, som utbredt sig på vår hemisfer, gossar! Jag ser ju inte glaset, som jag håller midt för näsan. — Det är blott med största svårighet jag hittar till munnen med det. — Drick; bröder! Drick hvar och en för sin flicka. Jag dricker för henne, som blef kär i mig blott hon fick se mig. — O hvilken gudomlig blombukett hon gaf mig! Gudomlig — skön! — Backlund stannade och raglade smått på sin upphöjda plats. — Nu måste vi föra honom hem, yttrade Falk sagta till sin vän. Jag är rädd att han komprometterar oss. Knappt hade han hviskat dessa ord, förrän Backlund vände sig till honom. — Jaså, det är du, Falk! Bry dig inte om mig! I morgon ska vi fortsätta vårt äfventyr. Gå du hem och lägg dig! Jag får nog någon kamrat som visar mig vägen. Hvarom icke så sofver jag här under himlens blåa gemak, omsväfvad af midsommarsnattens elfvor, och lyss