passande förakt. Stöflorna skola vara renborstade och blänka på morgonen; men såsom här ej existerar tecken till galoscher, samt gatorna ofta äro ohyggligt smutsiga, är det alldeles icke ogentilt att komma in i sällskaper med nersölade ofvanläder, blott det synes på smutsen att den är färsk och frisk, och ej utgör en lemning från gårdagen, samt sulorna äro så vid dörrjernet afskrapade att de ej sätta märken på the Carpet (golftapeten eller mattan). Jag har glömt tala om halsduken. En Yankee har om sommaren helst ingen halsduk, utan går med sin gemenligen mycket långa, smala, magra och knotiga hals naken, hyilket fullkomligt öfverensstämmer med hans vanligen mycket magra och bleka ansigte, insjunkna kinder och tunna läppar. Såsom han också oftast är ganska långbent, har han ej sällan tycket af en i affärer stadd trana. Men när han brukar halsduk, så har ban en superfin tunn, lätt åtsittande helt enkelt knuten, samt utan rosett, om halsduken är svart, men med en ofantlig och styft stärkt rosett om halsduken är hvit. I S:t Louis äro flera theatrar, konsertsalar o. 5. v. Dock finner man af deras prestationer föga, som intresserar en från Europa kommen. Musik hör man ofta. Här gifves nemligen en oändlig mängd föreningar, klubbar, offentliga sällskaper m. m. och det i nästan alla ämnen: religiösa, politiska, militariska, eldsläckningskompanier (fria brandkårer), mysteriösa (frimuraresallskaper) o. s. v.: ty till bildande af sädana sordras här ingen tillätelse af någon regering, emedan folket (med folket menas icke blott de lägsta klasserna, utan alla från den högsta till den ringaste) skrifver här i allting sina lagar sjelf, och pålägger sig derföre inga onödiga band. Men alla dessa sällskaper hafva sina högtidsdagar, då medlemmarnei uniformer — efter en egen fancy — med fanor, kransar, transparenter och mycken annan ståt marschera i processioner genom gatorna, företrädda af en ofta rätt vacker, åtminstone alltid stark, musik, som med trumpeter, klarinetter, trummor m. m. skallar vidt och bredt omkring. Musikkårerna bestå alltid af Tyskar, och spela derföre vanligen bra. I S:t Louis, liksom i alla Amerikanska städer af större folknummer, ser man ej sällan till sin förvåning mycken militar, och det i rätt smakfulla, ja eleganta uniformer. Men alla dessa militärkärer äro icke samlade af regeringen, betalas ej af den, och kommenderas icke heller af någon af regeringen tillsatt, officer (ehuru i händölse af krig, dessa kårer ofta låta enrollera sig i regeringens armte, och då kommenderas af dess generaler). — Nej! Likasom befolkningen i en stad, för att hafva frid och lugn inom sig, sjelf väljer sig sin polis jemte högre och lägre embetsmän, så bildar den sig också till militärkompanier efter behof, tycke och smak, och sätter för dem kaptener i spetsen, som de hafva förtroende för. Dessa kårer marchera, i synnerhet på unionons högtidsdagar (t. ex. den 4 Juli, då Amerikanska sjelfständighetsförklaringen 1776 afgafs), omkring med klingande spel, och naturligtvis komma dervid alla menniskor i rörelse och följa dessa liksom alla andra processioner, med stor enthusiasm. ( Militärkompanierna i S:t Louis äro sammansatta af allt möjligt slags ungt folk, ifrån bankier-söner och rika unga handlande, till bokhållare (Clerks), handtverkare, gesäller och arbetsmän. Hvar och en håller, beväpnar, unisormerar sig sjelf. Man kan fråga huru det är möjligt att få ihop sådana trupper? De äro friare än sjelfva de europeiska nationalgardena, och kosta staten ännu mindre, emedan de kosta den komplett intet. bet kommer af den ullmänna andan, begäret och glädjen af att verka gemensamt och vara tillsammans i alla företag och göromål. Hvar och en som arbetar, ifven den lägste förtjenar, och derpå så mycket, att han kan vara med i dylika assosiationer; och tid har hvar och en, emedan man arvetar strängt när man arbetar, och dess—