Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1853, sida 2

för sig sjelf: min själ jag vet att jag nånsin sett karlen. Dörren öppnades och Falk inträdde. — Nå se der ha vi honom, utropade Norrmannen i det han steg upp och räckte Falk handen. Du skall presentera oss för hvarandra. Kom och sitt ner emellertid. Falk satte sig. — Jo här får jag föreställa dig, min bror, började Backlund, en af våra hoppfullaste ynglingar, Wermlänningen Malkolm Falk, en bra pojke, ehuru ännu mycket för ung. bet galler om honom som Tegner säger: Mer farlig är den ungersven För Norges mör än för dess män. Välkommen Falk! sade jag dig ej, att du skulle bli välkommen hos min gamle vän, sastän du ej ville tro mig? Skål bror! Falk satt helt handsallen, med yttrade slutligen: — Jag skulle anhålla att du äfven ville säga mig namnet på din vän, min ärade värd, hvilken jag ej har den förmånen att känna. — Så du pratar, inföll Backlund skrattande. Har jag inte talt om honom så många gånger med dig? Du har aldrig sett honom förr, säger du; så mycket bättre! Inom några ögonblick skolen J blifva barndomsvänner. Det är den toujouraste herre i hela Skandinavien,