Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1853, sida 2

A — —Wö Upsala inbegripet. Och vinet kan du ej klandra, förmodar jag? Det var tydligt att Backlund ville blanda bort korten, för att dölja sin okunnighet om sin värds namn. Emellertid inföll denne med ett litet sarkastiskt leende, som ej undföll Falks uppmärksamhet. , hvem är jag, hvad heter jag då, bror Backlund? i Hvem är du, hvad heter du? frågar du. Ha, ha, ha! Du sväfvar således i okunnighet derom sjelf? Ja minsann, det har händt mig detsamma många gånger. Kommer någon björn och bultar på min dörr, så vet jag nästan aldrig hvad jag heter. Men sådane distraktioner kunna ej komma ifråga så här goda vänner emellan. Derför, min kära bror, säg du rent ut åt Falk hvad du heter; du behöfver minsann ej blygas för ditt ärliga namn. — Förträffligt! utropade Backlunds käre bror. Val pähittadt. för att hjelpa dig ur klämman. — Men säg mig, bror Backlund, huru kom du så oförmärkt in i rummet till mig? På den frågan är du skyldig mig ett svar. (Forts.)