Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1853, sida 1

Cötheborgs Ilandels-Institut och dess examen den 17 sistl. December. (Slut fr. N:o 3.) Den aldra vigtigaste sak för ett läroverk, den i jemförelse med hvilken alla öfriga äro underordnade och på hvilken hvarje läroverks tillvaro beror, är tillgången på goda lärarekrafter. Förgäfves har man sökt ordna det nyare skolväsendet så att, läroboken och en viss mekanism skulle kunna göra läraren mera umbärlig; det visar sig att detta system icke håller stånd på längden. Huru god än formen af ett läroverk må vara, så förmår den dock ingenting utan skickliga lärare, och huru bristfällig åter formen må vara, kan en god lärare i alla fall verka mycket godt. Men till skicklighet såsom lärare fordras ej blott kunskaper, ehuru naturligtvis dessa äro oundgängliga: dertill fordras äfven särskilta af naturen gisna undervisningsgåfvor, en varm håg och böjelse för denna verksamhet, samt kärlek till de barn eller den ungdom, man har att undervisa, äfvensom förmåga att skaffa sig aktning och gehör, hvartill hufvudsakligen fordras allvar, lugn, jemnhet, vänlighet, noggrann uppmärksamhet och strängt iakttagande af rättvisa. UInder förhållanden, då personer så sällan välja ett kall af kallelse, utan af yttre beräkningar, och då den personliga dugligheten icke alltid uppskattas efter förtjenst, utan ofta får ge vika för konsiderationer, är det icke så lätt att finna dessa så nödvändiga lärareegenskaper förenade hos en person. En af de största svårigheter, som ett läroverk har att bekämpa, är derföre också den att erhålla goda lärare. Ett vigtigt medel att häfva dessa svårigheter ligger deri, att en god lärare, genom tillräcklig lön till sin utkomst, befrias ifrån näringsomsorger, så att han må kunna arbeta med glädje och kraft. Det har ej länge varit fallet, att en person, som velat egna sig åt lärarekallet, kunnat se sin existens och sin framtid tryggad deruti, och derför hafva många goda krafter våndt sig åt andra håll. I sednare tider har dock detta förhållande betydligt förbättrats och då, såsom vid härvarande Handels-institut, en lärare får åtnjuta ett årligt arsvode al 5 å 600 rdr bko för två timmars läsning om dagen, och 5 å 6 veckors serier om året, så har han intet skäl att klaga. I alla fall berättigar en ringa aflöning ingen, att sköta sitt kall med mindre nit, ty den lärare, som endast för lönens skull är nitisk, förtjenar ingen lön, emedan han då ej duger till lärare. Grannlagenheten förbjuder oss att mera än som skett, genom visande af resultaterna af hvar och ens verksamhet, bedöma buruvida alla lärare vid Handelsinstitutet äro sitt kall vuxna. Må institutets direktion Syelf granska det