Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1853, sida 1

lund denna öfverraskning något obehaglig. Var det en gynnad älskare, såsom han; var det en spion, som smugit sig in före honom? I sin ovisshet spörjde han åter: — Är min herre närmare bekant här i huset, efter ni intagit en sådan plats, som endast synes kunna tillhöra det förtroligare umgänget i familjen. — Jag är lika mycket bekant som ni; återtog rösten. — Backlund tyckte sig igenkänna denna röst, men han begrep ej hvar han hört den. — Om ni vill som jag, återtog Backlund, så sluta vi fred, eftersom vi tyckas vara i samma fördömmelse. Jag afstår ifrån alla anspråk på eder och min dame, blott jag kunde slippa lyckligt härifrån. — Pultron! ljöd rösten. — Ingalunda, min herre! Men jag afstår derföre att — — Backlund hann icke säga mer förrän dörren öppnades och en man inträdde och gick öfver golfvet med stora steg. — Det var ohyggligt mörkt här. Öppna gardinerna, Greta! Man ser ju inte handen för ögonen! Backlund satt som på nålar. Hans kamrats stöfvelklackar generade honom också på det högsta.