Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1853, sida 2

— sc —— ——————— plåga och förtreta B. — Han hostade ett par gånger, men då detta ej hade någon verkan, bröt han andteligen tystnaden, sedan han med stor villrådighet eftertankt om han skulle kalla sin okända fröken eller fru. Det gick ej an att visa sig okunnig, ty då förrådde han ju genast, att han icke vara rätta person. — Är jag nog lycklig att träffa eder ensam? frågade han. Ett ljud hördes ifrån soffhörnet, som var antingen en djup suck eller ett qväfdt skratt. Det hviskades slutligen: — Ja! Träd närmare! Backlund nalkades, och såg nu ganska tydligt en fruntimmersgestalt, insvept i en vid morgonrock af siden, under hvilken ett par broderade tofflor sramstucko. På hufvudet bar hon en vacker mössa, hvars rika spetsar till någon del beskuggade ansigtet. Ehuru detta dessutom var doldt af den ena handen, som stödde kinden, syntes det dock äga regelbundna och vackra drag. — Hon vinkade åt Backlund att sätta sig bredvid henne på soffan och yttrade långsamt, likasom tvekande: — Ni har alltså fått min biljett? — Biljett? tänkte Backlund. Ah, det är som jag förmodade! — Han svarade undvikande: — Ni ser ju att jag kom på den rätta ti