———— — ————— rum in i ett vackert förmak. Den gamla pigan försvann genom en dörr till venster, men äterkom om några ögonblick och vinkade åt Backlund att intrada. Det var naturligt att Backlund genast insåg att här var fråga om ett rendervons. Men huru hade han blifvit den lycklige? Det kunde ej hafva skett annat än genom ett qvi pro qvo. Säkert hade någon annan varit väntad vid samma tid som Backlund, och han blifvit insläppt i stället för denne. ÅÄfventyret var dock alltför pikant, för att ej fortsättas. Backlund följde alltså vinken och inträdde i ett mindre rum, hvaröfver hvilade en djup skymning, ty de täta jalousierna voro med omsorg tillslutna. Rummet var omgisvet af sosfor; på vaggarne hängde ett par rikt belastade bokhyllor och en mängd gravyrer. Framför ena soffan stod ett skrifbord. Här tycktes således vara ett fruntimmers skrifrum och läsekabinett. Efter att hafva ifrån dörren, der han stannat, ansträngt sina ögon att genomtränga rummets dunkel, tyckte sig Backlund i den innersta delen af boudoiren, urskilja en figur, uppkrupen i ett soffhörn. Det kunde icke vara någon annan än hon. Hvarföre gömde hon sig så? Hvarföre talade hon ej ett ord? — Denna envisa tystnad började slutligen smått A2 —