Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1853, sida 2

vid sin sköna grannes ord hastigt mod, och yttrade med lislighet: — Jag försäkrar att jag ej känner mig det minsta trött. Mina ord voro måhända ett misslyckadt skämt, men betydde ingenting annat än att ni skulle vara så goda och låta mig veta när min berättelse blefsve alltför tråkig. — Det gå vi in på; det lofva vi! ljöd det från fru B:s och hennes systersons mun. Julia yttrade ingenting, men gaf Falk en uppmuntrande blick, beledsagad af ett vänligt småleende. — Mycket oförsigtiga vilkor! inföll Backlund, i det han långsamt blåste cigarröken ut i det fria. På detta sätt kan det ju hända dig, bror Falk, att du får sluta sedan du knappt börjat. — Nej, tio minuter reserverar jag mig till fri disposition; först derefter inträder herrskapets rätt, återtog Falk, som blifvit uppmuntrad af Julias tysta blick och dessutom gerna önskade komma ifrån den långa inledningen. Nåväl, hvar skall jag begynna? — Begynn från början! utropade Bärndorf. En reseberättare måste börja vid sjelfva utgångspunkten. Falk begynnte: Keesor hafva alltid spelat en stor rol i verl