DCSOKLC ålskIIIIHFA Sanger desså SIlAImåTKnader och fingo tillfälle att öfvervara en och annan handel, samt erforo huru den försiggår. Under det att köparen passerar förbi raden, stannar han vid en neger, som faller honom i smaken. Utan vidare ceremouier öppnar han nu först dennes mun, betraktar och berör hans tänder, på samma sätt som hästköpare göra. Det är nämnligen ett ofelbart tecken, att en neger, som har skadade tänder, icke är frisk. Har profvet utfallit efter önskan, så undersökas hans muskler, och när köparen förvissat sig om att negern icke äger något synligt utvärtes fel, gör han sig hos slafhandlarens betjent underrättad om priset, och negern måste nu följa med in i huset, der han underkastas en ännu noggrannare visitation. Under hela denna scen förhåller sig vanligtvis negern helt lugn och likgiltig; icke en min i hans ansigte förråder att han besväras af att vara föremål för affaren. Vi hafva ofta af minspelet i negrernes ansigten försökt utforska, huruvida den nya herrn gjort ett godt eller plågsamt intryck på dem, om icke hopp eller missmod skulle yttra sig hos dem, då de ombytte herrar, men likaså uttryckslös var den blick de kastade på denne, som den, hvarmed de förut betraktat de förbigående. Vi hafva sett barn, hvilka på detta sätt skiljdes från sina mödrar, utan att någondera af parterna tycktes blifva väckt ur denna slöhet, så att de icke engång underrättat sig om hvart de skulle taga vägen. Negresserna hysa i allmänhet ingen stor kärlek för sina barn; dessa menniskor tyckas sinsemellan sakna alla ömmare känslor. Man skulle tro, att det förakt, som de hvita vid alla tillfällen visar dem, skulle föranleda dem att sluta sig närmare tillsammans, men erfarenheten har visat, att just motsatsen inträffar. Negern kan älska sin herre lik hunden, som slickar den hand, som slog honom, men för sin egen race känner han ingen tillgifvenhet. Det ser nästan ut, som om denna de hvitas aversion mot dem fått insteg hos negrerne sjelfve, så att den ena betraktar den andra med förakt; oaktadt den låga ståndpunkt de intaga, märker man icke desto mindre hos dem spår af stolthet mot deras likar. En negress visar således alltid i en hvits närvaro ett slags hån mot en svart kavaljer och skulle blifva mycket stött, om man ville häntyda på någon förbindelse dem emellan, vore han också hennes egen man. En fullvuxen neger, betalas vanligtvis med 2,000 å 2,400 rdr bko, qvinnorna äro naturligtvis i proportion billigare. Lockade af den betydliga vinsten af detta slags handel, drifver man den på många ställen i temmeligen stor skala. Enskilda spekulanter hafva härmed förenat en egen slags spekulation, som väl närmast torde kunna jemnföras med åkeriet hos oss. Man kan nämnligen hos dem efter en viss taxa få hyra negrer dageller timvis, med förbehåll att negerns fulla värde erlägges, om han undertiden genom oförsvarligt begagnande blifvit skadad. Äfven privata personer omsätta ofta sina egendomar i negrer, hvilka hafva det företräde framför ett kapital, att de kunna göras mera inbringande, hvaremot risken vid dylika lefvande varor är för stor, att många skulle vilja uppköpa dem en gros. Vi känna en gammal norrman, för öfrigt en ganska aktningsvärd man, som ägde icke mindre än femton svarta, af hvilka han endast begagnade fem såsom tjenare hemma i sitt hus. Med de öfriga tio hade han afslutat det kontrakt (ett sätt, som är mycket vanligt), att hvar och en af dem månadtligen skulle betala honom vid pass 80 rdr rgs, och då hade de frihet att arbeta för och hos hvilken de behagade. Hvad han kunde förtjena derutöfver tillhörde honom sjelf och skulle tjena till bestridande af hans utgifter för föda och kläder. Om man tager i betraktande att en neger på detta sätt ofta kan förtjena flera riksdaler om dagen, så äro hans vilkor ändå icke så dåliga; det händer ofta att han om några års förlopp sammansparadt ett kapital, hvarmed han kan köpa sig fri. Att dessa svarta endast betraktas som annan boskap, som -endast vårdas för att genom sitt välbefinnande gifva den största möjliga vinst, erfara vi af ett bland nyssnämnde norrmans yttranden. Han kom nämnligen en morgon till oss och beklagade sig högeligen öfver att hans bästa neger helt ptötsligt hade atörtat. Och likväl hafva dessa arma varelser, hvilka tillhöra privata personer, allting ojämnförligt bättre än tusen af deras olyckskamrater. Största delen af negrerne tillhöra antingen plan