i ett olycksaligt krediteringssystem, i vårt oordnade pennningeväsen, m. e. o. i en mängd förhållanden, som trycka hårdt på hela värt industriella lif, på fabriker och yrken, och alls ej ensamt på skrädderiyrket, såsom insändarne synas hafva föreställt sig. Hvad Insändarnes upprepade anmärkningar emot penningemännen angår, så äro de, i den mening och på det sätt de här framställas, alldeles ogrundade. Den nuvarande Handtverksförordningen lemnar lika litet som den gamla skråförfattningen en kapitalist rätt att anlägga en skräddarverkstad, så vida han ej aflagt alla de prof, som för mästerskaps vinnande äro nödige; och den gamla författningen kunde lika litet som den nya hindra en kapitalist, att engagera en mästare och genom honom en mängd arbetare och sålunda drifva yrket på fabriksfot. Äfven de strängaste skråföreskrifter kunna ej hindra sådana öfverenskommelser emellan en handtverksmästare och en förläggare. Att derföre ropa på nya förbud till höger och venster, för att, såsom det heter, skydda vissa fåtaliga korporationer, är att ropa i fåvitsko, ty dessa korporationer blifva ej skyddade deraf, under det att detta oaktadt den talrika massan af konsumenter får sitta hårdt emellan. Det är icke på förbudets och tvångets, utan på frihetens väg, alla dessa angelägenheter böra och kunna ordnas. De smärre handtverksidkarne, vare sig mästare eller gesäller, skola bilda föreningar, för att möta kapitalet, eller rättare sagdt, för att kunna upptråda med samma styrka som kapitalet. All ersarenhet visar att associationen (den fria föreningen) mellan små krafter, är våra dagars mäktigaste häf-. stånd, till uträttande af stora saker. Exempel härpå äro de talrika aktiebolagen, hvilka visat de största resultater frambragta af små förenade penningesummor. Denna mäktiga häfstång skola handtverkarne lära sig att begagna, och de skola då på fri grund vinna en seger, som de aldrig skola vinna med tvång och förbud. Och detta är hvad de sjelfva kunna när som helst utföra, derest det funnes enighet inom dem. Af den allmänna lagstiftningen skola de fordra ett bättre kreditoch penninge-väsen, bättre associationslagar, men alls icke några nya skråförfattningar. På denna grund hafva vi ock framhållit associationsideen till handtverkarnes begrundande, och hafva sednast i går ur ett snart utkommande arbete meddelat ett kapitel, som kunde tjena till god ledning för dem, som ej anse sig så högvisa, att de ej behöfva emottaga några råd och lärdomar af oanmodade målsmän. Detta ämne är mycket omfattande och vi hafva här endast velat i korthet besvara den insända skrifvelsen, hvilken varit oss välkommen, derför att den gifvit anledning att söka något reda de förvirrade begrepp, som ännu råda hos många, eljest aktningsvärda, men kortsynta personer, i afseende å näringsförhållandena. Dock hade det varit oss kärt, om skrifvelsen varit affattad i en något hyggligare ton, emedan ärliga och välmenande afsigter åtminstone borde kunna påräkna höflighet, om också ej bifall, af de personer, hvilkas väl man söker befrämja. AZA3 ———