Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1852, sida 1

mossan slöt sig om den; der låg hon gömd, men icke glömd af vår Herre. Ske Guds vilje sade hon. Der inne i den lilla vindskupan bodde en fattig qvinna, som om dagen gick ut att skura trappor, ja, att såga ved och förrätta annat tungt arbete, ty krafter hade hon, och flitig var hon, men lika fattig förblef hon; och hemma i den lilla kammaren låg hennes halfvuxna enda dotter, som var så mager och blek: ett helt år hade hon legat till sängs och tycktes hvarken kunna lefva eller dö. Hon går till sin lilla syster! sade modren. Jag hade blott de två barnen, det var svårt nog för mig, att försörja dem, men då delade vår Herre med mig och tog den ena till sig. Ack, nog ville jag gerna behålla den enda, som jag nu har qvar, men Han vill väl inte, att de skola vara skiljda åt, och derföre går hon nog dit upp till sin lilla syster! Men den sjuka flickan gick icke bort; hon låg tålig och tyst hela långa dagen, medan modren var ute att förtjena sitt bröd. Det var vår och tidigt en morgonstund, just som modren skulle gå till sitt arbete; solen sken så vackert in genom det lilla fönstret ned på golfvet, och den sjuka flickan kastade sitt öga på den lilla glasrutan,