Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1852, sida 1

Fem i en ärtskida. (Af Andersen.) Fem ärter sutto i en skida, de voro gröna och skidan var grön, och derföre trodde de, att hela verlden var grön, och det var ju alldeles rigtigt! ö Skidan växte och ärterna växte; de inrättade sig efter utrymmet och sutto alla i en rad. — Solen sken utanföre och uppvärmde skidan, regnet gjorde den klar; der var så godt och varmt, ljust om dagen och mörkt om natten, alldeles som det skulle vara, och ärterna blefvo större och mer och mer tänkande, ju längre de sutto der, ty de måste ju sysselsätta sig med något. Skall jag alltid blifva sittande här? sade de hvar och en, bara jag icke blir stel och hård af att sitta så länge. Det förekommer mig som funnes det någonting utanföre; jag har en aning derom. Oeh veckor förgingo; ärterna blefvo gula och skidan blef gul: Hela verlden blir gul! sade de, och det hade de rättighet att säga. Nu kände de att skidan ruskades; den refs utaf, kom i menniskohänder, ned i en kjolsäck, i sällskap med flera fyllda ärtskidor. Nu lär