Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1852, sida 2

Article Image
— — 2— Re — ch skare på Höganäs och vid Torekov såsom belöning från Lords commissioners of the Admiralty i London, för det förenämnde fiskare med egen lifsfara under orkannatten den 2 sistl. Oktober räddat en del af besättningarne från engelska handelssartygen Ellisson? och vvirgile, som vid detta tillfälle strandade och sönderslogos vid Höganäs och Torekov. Jenny Lind har, anligt de sista tyska tidningarne, ankommit till Berlin, der hon ämnar förblifva någon tid af vintern. Man tror imellertid icke att hon der skall låta offentligen höra sig. — Man läser i P. T.: Tillfölje af erhållet officielt tillkännagifvande om det, genom Franska folkets val, upprättade franska kejsardömet, har Kgl. Maj:t erkänt prins Ludvig Napoleon i egenskap af Fransmännens kejsare; och hafva, under den 17 dennes, Kgl. Maj:ts kreditiver blifvit hans excellens, generalen, m. m. hr grefve Gustaf Löwenhielm tillsände, såsom Kgl. Maj:ts envoy Extraordinaire och ministre plenipotentiaire hos H. M. Kejsar Napoleon. — Regeringen har förordnat f. d. kronofogden J. H. Nordberg att, i ledigheten efter aflidne hattmakaremästaren S. Sundberg, vara leqamot af direktionen öfver Götheborgs och Bohus läns lazarettsoch kurhusdirektion. — H. K. H. Arfprinsens döpelseakt försiggick i Onsdags i stora sestsalen å kongl. slottet, i öfvervaro af interimsregeringen, diplomatiska korpsen, arfstaten och deputationer från åtsk. stater och korpser. Det kongl. barnet bars till dopet af H. M. drottningen. De öfrige närvarande saddrarne voro H. M. ekedrottningen och hertigen af Östergöthland. Dopet förrättades af erkebiskop Holmström. Om U. K. H. Kronprinsessans befinnande är utfärdad följande läkare-bulletin: H. K. H. Kronprinsessan och det kongl. barnet må nu fullkomligen väl; och kommer hädanefter ingen bulletin att utgifvas. Stockholm d. 24 Dec. 1852 kl. 10 f. m. P. Rob:t Lundberg, tjenstgörande lismedikus. — Scationsbefälhafvaren för flottan i Götheborg, kommendören 6. S. v. Gegerselt, har öfflyttats på flottans reserystat och kommendörkapten A. Råfelt, såsom den älste i tjenst varande officer vid stationen, förordnats att.under ledigheten, jemte dess förut innehasvande varfschefsbefattning, förvalta stationsbefälhafvare-embetet. Den nyligen utnämnde generalintendenten J. Å. Nordenfelt har efter en veckas sjukdom aflidit i hufvudstaden. Z Man läser i Örebro Tidning: En furstes uppfostran? — huru mycket har ej skrifvits öfver detta ämne, och huru mycket kommer väl ännu att derom skrifvas! De flesta tyckas dock hafva glömt, att om man äfven födes att blifva furste, så bör den unge furstesonen först uppfostras till menniska, innan han kan uppfostras till furste. Och månne man icke i våra högvisa tider skulle kunna lära mycket af den österländska fornverldens gamla enfaldiga sagor, der regenterna så ofta framställas angelägne om att uppfostra sina blifvande efterträdare i afflägsna landsorter, obekanta med deras blifvande rang, och frie från den tunga bördan af lumpen etikett, afflägsnade från allt flärdfullt smicker. Man klagar så mycket öfver vär tids furstar; men mången som klagar, är gerna böjd att förgäta den andel i furstarnes fel som folken hafva, ja som hvarje enskild medborgare oftast i sin mån delar; förgäter huru som man först genom lögn och flärd och smicker och prål sökt förgifta furstebarnen ända från vaggan, — inför hvilken måhända de s. k. Rikets Herrar börja att knäböja innan det stackars furstebarnet begynt blifva menniska, — och sedan allt igenom lifvet. De som underkasta sig den allmänna, nesliga hofetiketten derhän att densamma skall tillämpas äfven på barn, — i stället för att dessa först borde lära inse sitt behof af undseende, hjelp, undervisning samt lära att med vördnad och aktning umgås med äldre och förtjentare — de äro i sin mån, och ganska betydligt, vållande om fursten sedan blir blindt sjelskär och sjelfvisk, om sursten glömmer att han är till för solkets skull, och icke solket för hans, — att solket bör vara något bättre än ett medel att tillfredsställa furstenycker och njutnings-lystnad. — När vi höra talas om huru någon furste förtrycker och försäar sitt folk — såsom tyvärr icke sällan händt och ännu händer — kunna vi aldrig undertrycka den tanke att felet om icke helt och hållet, så dock hufvudsakligt, ligger hos folket sjelft: ett fritt, friskt, enigt och rättsinnigt folk har, utan alla revolutioner, otvifvelaktigt förmåga att om icke rent af uppfostra sin regent till hvad han bör vara, så åtminstone afhålla honom från alla svårare missbruk af regentmakten; och den regent som ej finner verktyg för något uselt, som vet att all uselhet skall mötas af allmänt ogillande, den förlorar nog lusten att begå några lumpenheter eller dåligheter. Det ligger ett nonsens, en ren galenskap i tanken att en enskild, ensam person skulle kunna förtrycka millioner: det är snarare uselheten hos mil lionerna som rycker sursten med sig och trycker värre än alla materiela bojor. Landsorten. BO0RÅS den 21 Dec. Stadsbetjenterne J. Elmqvis

28 december 1852, sida 2

Thumbnail