Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1852, sida 3

Strödda tankar. (efter Danskan.) Man säger att menniskan är en lekboll för ödet. — Nåväl! Ju hårdare bollen kastas mot jorden, ju högre lyfter han sig upp igen — såvida han duger. — 1 vänskap står den som gifver, i förbindelse till den som emottager. — Men är en skälm, men Nejär en ärlig karl. — Beklaga dig aldrig öfver att dåliga menniskor äro dina fiender — tänk om de skulle vara dina vänner! — Det är lätt att vara blygsam, då man blir berömd, men icke så lätt då man blir klandrad. — Fattigast af alla är den som anser sig ej ha råd att vara ärlig. — En menniskokännare blef af en vän anmodad om ett penningelån. — Du skall få pengarne, svarade han, men lofva mig att du inte blir ond på mig, då du icke kan betala igen dem. — Det suraste vin blir den starkaste ättika, och den olyckligaste författare den skarpaste recensent. — Det är så få som blifva något, derföre att så många redan tro sig vara något.