mer snart att sammanträda 1 Santa Fe. A — Orosigheterna i Kautokeino. Angående mordet på handlanden Ruth och länsmannen Bucht innehåller norska auktoriteternas berättelse icke stort annat än hvad vi förut anfört. Deremot innehåller ChristianiaPosten följande ganska utförliga berättelse af en person, som öfvervarit förhören i anledning af ofvannämnda bedröfliga tilldragelse: I fjol blef hustrun till en af de Finnar, hvilka för närvarande sitta på tukthuset i Christiania, äfven dömd till 1 års tukthus, men hon rymde och har sedermera icke kunnat ertappas, oaktadt länsman Bucht gjort flera misslyckade försök att få reda på henne. Hon är omkring 26 år gammal och ser ganska bra ut. Den afdelning af fjellfinnarne, till hvilken hon hörde öfverenskom att försvara henne och att slå ihjäl hvar och en, som ville försöka att gripa henne; hon är nämligen ansedd som ett helgon ibland dem och heter Ellen Aslaksdatter Sunby. Måndagen den 8 November, klockan 8 på morgonen kom hela karavanen, utgörande vid pass 30 fullvuxna personer, af hvilka öfver hälften qvinnor, körande ned till landthandlanden Ruth, hos hvilken länsman Bucht bodde, försedda med klubbor och käppar, samt fast beslutna att slå ihjäl enhvar, som icke ville antaga den lefvande tron och sluta sig till dem, samt att uppbränna Ruths hus, prestgården och kyrkan. Före ankomsten till Ruths hus träffade de Mathis Mathisen, son till en af Finnarne i Aoutzi hvilka icke äro nomader, utan bosatta och sysselsätta sig med åkerbruk och boskapsskötsel. Honom anhöllo de och slogo med käppar för att få honom med sig; men han var lycklig nog att undkomma. Vid ankomsten till Ruths hus skickade de först fram några barn, hvilka bådo att få tala med länsmannen, och då denne kom ut, störtade de alla öfver honom med klubbor, några med käppar. Han sjönk ögonblickligen till jorden hvarpå Aslak Jacobsen Hetta och Aslak Aslaksen Rist hvardera gåfvo honom ett styng i ryggen med sina knifvar. Vid länsmannens första nödrop störtade handlanden Ruth, en ung, stark man, ut ur huset och var så lycklig att kunna rycka klubban från en af dem, för att dermed rensa platsen; men i samma. ögonblick störtade en fram emellan hans ben, medan en annan gaf honom ett slag i hufvudet, så att äfven han segnade ned. Hela den ursinniga hopen började nu att på ett riktigt kannibaliskt sätt slå dem med käppar och klubbor, tills de efter allt utseende voro döda. Då fru Ruth såg mannen falla, skyndade hon, jämnte sin piga ut och bönföll om förskoning; men knappt hade hon yttrat ett ord, förrän hon fick ett slag i hufvudet, så att äfven hon nedföll sanslös. Pigan, som slapp undan med några käpprapp, lyckades dock att få sin matmoder in i huset, der hon efter en stunds förlopp återfick sansning. Finnarne slogo nu in dörrar och fönster och störtade in uti saluboden, hvarifrån de utburo alla slags varor för att nedpacka dem i slädarna (pulkerna). Under det att finnares uppmärksamhet var fästad härpå, flydde fru Ruth jemte pigan upp till prestgården, der de träffade presten och hans hustru, hvilka icke hade ringaste aning om hvad som förefallit. Upplyst härom beslöt presten att genast gå ut, för att genom tal och förmaningar möjligen förmå något öfver våldsverkarne. Men qvinnorna störtade som glupande ulfvar öfver honom, och nu gälde det endast att komma derifrån med lifvet; genompryglad och något mörbultad lyckades det honom dock att undkomma till prestgården. Medan dessa scener föregingo vid prestgården, der Finn-svärmen nu var samlad, hade 1222 UUAAAAA.m AAl ZAQAAAH IJs a fo JYB.