rörelse srån sitt fosterbarn, som hos dem lärt sig den stora konsten att vara menniska i ordets skönaste bemärkelse. — För fyra år sedan, tillade Edvard, dog min oförgätliga moder; någon tid derester gjorde jag, för att skingra min sorg, en resa i mitt hemlands storartade bergstrakter; det var då, som jag i Ullapool första gången såg min Mary. Med min åldrige faders samtycke hemförde jag henne såsom brud, och af vår gemensamme far hoppas vi nu erhålla en bekräftande välsignelse öfver vårt förbund. De båda makarne knäföllo åter vid sängen, och Lenning lade sin hand på deras hufvuden, sägande: — Elisabeth! Mary! sen ned ifrån er himmel och välsignen edra barn, så som jag välsignar dem! Derpå bad han att få njuta någon hvila. De djupa sinnesrörelser, som skakat honom under den sistförflutna timman, hade nästan medtagit hans krafter. Både Borg, Edvard och Mary gingo in uti ett angränsande rum; den senare kunde med möda skiljas ifrån fadrens säng. Under tiden hade bref anländt, hvaribland ett ifrån m:r Allan, hvaruti han berättade, att hans andra son nyligen hemkommit ifrån Glasgow, med den underrättelsen, att han der träffat en köpman, som sade sig för någon tid sedan