Med omsorg vårdades hon af de menniskoälskande öboerne tills hon blef 13 år, och hvad som isynnerhet förskaffade henne deras kärlek var, att hennes linne var märkt med Mary Hunting; ett namn, som ännu lefde hos dem i ett vördadt minne. Då Mary var ungefär 13 år gammal, beslöto några af öboerne att begifva sig med henne till Glasgow, för att om möjligt få reda på hennes anförvandter, en resa som af dem ansågs såsom oerhördt lång. Men utkomna på hafvet, kastade vinden om, så att de måste landa vid en liten stad på Skottlands nordvestra kust, vid namn Ullapool. Händelsen fogade så lyckligt, att hennes moster, efter sin mans död, flyttat just till denna lilla stad, der ryktet genast spridde sig om den lilla vackra flickan, som sökte efter sin fader. Nyfikenheten förmådde henne att nogare efterforska förhållandet, och emedan hon kände den olycka, som händt hennes syster, och tiden då den inträffat, så anade hon genast att det var hennes systers barn. Hon kallade derför de redlige öboerne till sig, upplyste dem om, att hon var Marys moster, tackade dem hjertligt för deras omvårdnad om det stackars barnet och sade dem, att i Glasgow funnes numera ingen anhörig till henne, att fadrens vistelseort var alldeles obekant, men att hon sjelf önskade behålla flickan, Öboerne skiljdes med djup