Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1852, sida 2

———7 —— —— selsatta att återkalla honom till lifvet. Af dem tilltalades han på engelska och slöt deraf, att mannen var något slags ombud för m:r Allan, för att ordna affärerna efter Mac-Donald; sjelf närmade han sig sin vän och slösade på honom de ömmaste bemödanden. Slutligen öppnade denne ögonen, kastade en blick omkring sig och frågade, med matt, nästan ohörbar stämma, hvar han befann sig. Sedan Borg upplyst honom derom och anbefallt honom tystnad, aslagsnade sig främlingarne och lemnade vännerna ensamma, utan att efterfråga deras namn. Luften hade verkat menligt på den sjukes förut svaga krafter. Lockad af den milda vinterdagen och den klara solen, hade han utsträckt färden längre än vanligt, men plötsligt hade han förlorat sansningen, och kusken hade i förskräckelsen kört upp till närmaste gård. Som Lenning var alltför svag att resa hem, anhöll Borg, att han måtte få stanna qvar öfver natten, för att hemta krafter. Villigt samtyckte man dertill, och med Borgs och en tjenarinnas biträde låg han snart afklädd i en god säng. Läskande drycker inburos, och innan kort njöt han en stärkande hvila, hvarunder vännen satt troget vakande vid hans hufvudgärd. Icke förrän mot aftonen vaknade