Julklapparne. Berättelse af G, —-nm. (Forts. fr. N:o 298). — I går, då du omtalade det nya namn du antagit i Skottland, märkte du min sinnesrörelse, men du missförstod orsaken till densamma. Du har väl ej glömt den frun, som för 14 dagar sedan anlände hit med briggen, som kom från Amerika. Jag fick uppdrag af dig, att sörja för hennes behofver utan att vidare besvära dig. Jag har lydt dig punktligt, låtit dagligen efterfråga hennes tillstånd och tillställa henne allt hvad hon behöfde. Då du i går afton yttrade att ditt utrikes antagna namn varit Hunting, uppgick ett ljus för mig, ty den gamla fruns namn var Elisabeth Hunting. — Elisabeth! Min Elisabeth! för mig till henne — led mig! — Min stackars vän! Hör mig först till slut. Genast i dag på morgonen begaf jag mig till engelska konsuln, hvilken varit mitt ombud