Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1852, sida 2

Landsorten. FILIPSTAD den 17 Dec. Den stränga vintren med sitt klingande slädföre har nu helt och hållet öfvergått till fullkomligt höstväder; starka regnskurar hafva oupp, hörligen under slere dagars tid afvexlat hvarandra, så att vattnet nu stigit till en sådan höjd, att hnäppksöt någon vårslod kan jemföras med den nuvarande. Den genom staden rinnande elfven börjar svämma öfver sina bräddar; det s. k. lilla torget står mer än hästen under vattnet, och i östra delen af staden är vattnet nära en aln djupt midt på gatan och flere derikrIng belägna gårdar vattenfyllda. Fortfar regnet ännu en vecka, så är det ej otroligt att stadsboarne i är få ro till julottan i stället för att, som de föregående åren få åka på släde. Hvad man än må säga om Filipstads damer, men danslystna äro de icke! och detta bevisar Onsdagens Lucie-bal bäst, då af nämnde sort ej presenterade sig. en enda, utan bestod hela balen af endast cirka 40 st. herrar; hvilka, för att dölja sin harm öfver de felslagna förhoppningarna satte sig i godan ro och drog en spader. Att tit. Forssberg genom detta ej undslapp en liten förlust är otvifvelaktigt, men han får dock trösta. sig med Jacob Ärligs ord: Bättre lycka nästa gång.(E. T.) NORRKÖPING. Thorsdagen d. 16 dennes, omkring kl. 6 på morgonen utbröt eld i ett trädhus vid Rådstufvugatan, tillhörigt grossh. C. O. Sandberg. Elden grep omkring sig med ovanlig häftighet, så att boningshuset efter föga mer än en halftimma stod i full låga. Den Hade utkommit i ett kök till den af hr S. bebodda våningen och spridde sig derifrån med den hastighet, att hr Sandbergs son, som var illamående, och 2ne barn medelst en stege måste räddas undan lågorna genom ett af fönstren. Ett af barnen, en omkring 8 års gammal gosse, som i hastigheten glömdes, räddades af sin far, hvilken då gossen saknades, skyndade tillbaka in och bar honom ut, springande tvärt genom elden, som susade i trappan. Gossen blef härvid illa bränd och äfven. fadren undfick åtskilliga smärre åkommor. Undra våningen beboddes af en artist, hr Södergren, som fick räddadt blott en högst ringa del af sin egendom. Afhr Sandbergs dyrbara varulager uppbrann det mesta. Lagret var likväl assureradt, fastän ej till sitt fulla värde. Hr Södergren hade ingenting assureradt, och led derföre en fullkomligt ruinerande förlust. Hans hårda belägenhet har emellertid behjertats af medlidsamma likar och en insamling lär vara börjad till förmån för hr S. Elden släcktes fram emot kl. 9, sedan den under loppet af omkring 3:ne timmar ödelagt, utom det antända huset, alla till detsamma hörande byggnader, allesammans af träd. Till all lycka blef man herre öfver elden, innan den hann att sprida sig till angränsande gårdar. Särdeles utsatt för faran var den gent emot liggande, bokbindaren Högbergs konkursmassa tillhörande egendomen, men ehuru man lyckades att hindra densamma ifrån att upphinna, blef den dock i hög grad ruinerad, och hr Högberg, som bebodde undra våningen, gjorde en förlust nära jemförlig med hr Södergrens. Vid bergningen af hans saker blef en stor del förstörda. Hans belägenhet är till den grad beklagansvärd, att allmänna välgörenheten tages i anspråk till hans fördel. — Vid hållet polisförhör vanns ej någon egentlig upplysning om huru elden uppkommit. . (Efter N. T.)