Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1852, sida 2

Imrikes Nyheter. Götheborg. Dansk post af den 8 December har ingått i dag på morgonen, men, utom notiserna från Danmark, hvilka sakna vidare intresse, medför den icke några senare underrättelser från utlandet, än dem vi bekommo med förra posten. Utländska posten öfver land har uteblifvit, Ångaren Scandinavian har dock i dag hit anländt, men den brefpost, den medför, utdelades först vid middagstiden, så att vi för dagen icke äro i tillfälle att meddela några utländska nyheter. Vi kunna imellertid icke underlåta nämna, att det d. 16 kommit till omröstning i underhuset öfver husskatten, hvarvid ministeren legat under med 19 röster. Ett rykte förmäler, att Derbyska ministeren till följe af detta nederlag, kommer att resignera. i; Tryckfrihetsåtalet mellan Örebro Tidnings utgifvare contra f. d. ansvarige utgifvaren af Nerikes Allahanda, fanjunkaren Schmidt, hvarom förut blifvit nämndt i denna tidning, har blifvit nedlagdt, sedan Schmidt i Nerikes Allahanda infört ett fullständigt erkännande af de artiklars brottslighet, för hvilka han varit nog olycklig, att få bära ansvaret, äfvensom en fullständig återkallelse och afbön för de lögner och utfall, som i de åtalade artiklarne förekommit. Schmidt förnyade sedermera inför domstol detta sitt erkännande och sin afbön, hvarefter käranden, på grund äfven dessutom af flera ömmande omständigheter, lät förmå sig att nedlägga målet. Den ersättning för rättegångskostnaden, som Schmidt var pligtig och villig att erlägga, anslogs af käranden till stadens fattigkassa. Den för sina tvifvel och sin temligen cyniska artikel om Kristi synliga himmelsfärd, till landsflygt dömde porträttritaren Pettersson har ansetts så vådlig för det allmänna lugnet, att han fått befallning att genast bege sig å väg ifrån Stockholm. Polisen har utrustat honom med kläder och något penningar, hvarjemte han vid sin ankomst till Helsingör får hos svenska konsulatet lyfta 100 rdr bko. Pettersson ämnar sig derifrån till Schweitz. 4 I anledning af denne ryktbar vordne, me för öfrigt temligen obetydlige porträttritares landsförvisning, hafva vi ifrån en känd litteratör i Stockholm erhållit ett bref, hvaraf vi vilja meddela det hufvudsakliga: 4Med innerligt deltagande har jag sett det öde, som drabbat porträttritaren Petersson. Detta öde är sjelfförvålladt, säger man; det är sannt, men då den olycklige redan blifvit straffad med sex månaders fängelse, så kunde det varit fullt tillräckligt straff. Hade mannen velat fortfarande göra oro inom församlingen, så hade landsflykt varit ett ganska lämpligt strass), men så gjorde han icke; det var blott en enda uppsats; och den ändå föga förförande genom sin enfald. Mannen söker sanningen ärligt, studerar utan tillgångar, tänker utan ringaste underbyggnad. När Antisthenes på skryt visade sin trasiga mantel, har deremot Petersson endast med resignation burit den trasiga rocken och fattigdomen. Midt under det svåraste armod, och med utseende af en verklig hamnbuse, har Petersson haft en karakter, en redlighet af aktningsvärdaste beskaffenhet. Jaagg skickade ett bref med 2 rdr bko till Astonbladet, för att få en subskription åt Petersson; det vanns, men dels har i hvarje nummer af bladet sedermera stått hugnande uppgifter om polisens ädelmod emot honom, dels har man haft alldeles för liten tid på sig, enär ädelmodet med uppskofvet icke gick längre än satt bevilja stackaren en enda dag, och fördenskull har summan icke kunnat blifva stor — ehuru önskligt det vore, vid ett sådant fall der fäderneslandet kastar ifrån sig en af sina obetydligaste, oskadligaste, och hederligaste bröder. Det är svårt att förklara den stränghet man visat denne man, som icke ens kunnat erhålla rent sundhetspass, d. v. s. han fick betyg att Petersson veterligen ej varit anklagad för annat brott än tryckfrihetsbrottet. Mången enskilt, som känner honom närmare, skulle vara färdig att intyga att Petersson är en god och rättsinnad, men enfaldig natur, hos hvilken brottet aldrig kan få insteg. Nu är min förfrågan den, huruvida ej en liten insamling åt mannen skulle kunna bringas å bane, i det förmögna, frisinnade Götheborg? Sådant, helst om det lyckades bättre än här i Stockholm, skulle innefatta ett hedrande betyg för den olycklige, om hvilken jag sannerligen icke begriper huru han skall kunna lefva utomlands, då han icke har några talanger. Hans ritning har blott gifvit ett nödbröd i Stockholm, och lärer väl knappast åstadkomma lika mycket utrikes. — De penningar, som insamlas, kunna beqvämligen öfversändas till svenska konsuln i Köpenhamn. Red. af Handels-Tidn. ar villig att hörsamma den ärade brefsskrifvarens uppmaning, så mycket mer, som vi nästan till alla delar kun) Vi kunna alls ej instämma i denna åsigt. Tvertom anse vi landsförvisning i religionssaker vara en orimlighet. Red. anm.