———————— Julklapparne. Berättelse af G, —n. (Forts. fr. N:o 297). Efter det tolfte året började konjunkturerna blifva mig emot. Jag förlorade äfven det ena fartyget efter det andra, genom häftiga stormar. Amerikanarne betraktade mig med afundsamma blickar, och allt detta gjorde, att jag åter längtade derifrån. Snart fick jag äfven en annan orsak dertill. Underrättelse ankom från Glasgow, att min svärsader hade aflidit, och att hans efterlemnade förmögenhet jämnt och nätt räckte till att uppfylla kreditorernas fordringar. Detta föranledde mig att resa öfver till Skottland, för att sjelf se att allt ginge rätt till och i nödfall skaffa min svärmor en sorgfri ålderdom. Efter ett det smärtsammaste afsked från Elisabeth och min lilla Mary (och Gud skall veta, att detta afsked ännu är ett kräftsår på mitt hjerta), afreste jag till Glasgow. Som jag ganska riktigt sörmodadt, stodo af: