Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1852, sida 1

förtroende inbjudit honom i din fridfulla boning. Men frukta icke, friden skall icke blifva störd af mig; ett minne vill jag dock qvarlemna. Derpå framtog jag ett litet guldhjerta, som jag köpt i Edinburg, och hvarpå jag sjelf graverat orden there above, och hängde det om barnets hals, sägande; Så länge du bär detta hjerta, skall mitt hjertas välsignelser alltid följa dig. Fråga mig icke, min vän, hvartill jag bestämt detta guldhjerta, jag blyges att tillstå det. Efter några timmars vistande på detta sköna ställe, tog jag afsked och erhöll vid samma tillsalle löfte att få jaga några dagar i trakten. Under ett af dessa mina ströftåg nalkades jag villan med försigtighet; jag hade just ställt mig bakom några täta buskar, då mr. Allan med sin maka och sin lilla son kom ut ur huset. De satte sig på en gräsbänk icke långt ifrån mig. O! huru klappade icke hjertat i mitt bröst. Det var Mary, hon, för hvars skull jag lemnat fäderneslandet och gått okända öden till mötes. Mr. Allan slog sin ena arm om sin makas lif, Mary lade sin arm om sin mans hals och barnet satt på bådas knän, lekande med guldhjertat. Forts.) .333i mr