Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1852, sida 1

lägenhet; du gissar troligen hvarthän? Ja, jag ville hafva fullkomlig visshet om Marys öde, ty hvad jag kunde få veta af hennes föräldrar. var för mig aldeles otillräckligt; jag ville veta om hon var lycklig; jag hade tusen planer i mitt hufvud, den ena besynnerligare än den andra. Det fartyg, på hvilket jag inskeppade mig, var en brigg, destinerad till Hull. Resan öfver sjön gick särdeles lyckligt, och ganast efter ankomsten till nämnda stad afreste jag landvägen till Edinburg. Der afvaktade jag några dagar ett fartyg, hvarmed jag skulle gå till Aberdeen, emedan landvägen sades vara högst besvärlig öfver åtskilliga armar af Grampianbergen. Du ser, att jag likväl hade sinne för besvärligheter! — Men du dricker ju icke, min bror! Du får icke vara surmulen i början, huru skall du då blifva till slut? — det är bäst att vi spara sortsättningen, tills du blir vid gladare lynne. — Nej, bästa bror, fortfar! Jag var icke så uppmärksam på juris professorns föreläsningar i min studenttid, som jag nu är på din resebeskrifning. — Nåväl! men glöm icke glaset, det torde komma att behöfvas. — Under de dagar jag vistades i Edinburg såg jag mig litet omkring i staden, som på en gång är en daf de vackraste och fulaste. Du kan knappt föreställa dig