Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1852, sida 1

i blotta hoppet om en så gyllene tid, så hade han dock beslutat att offra återstoden af sitt lif till hemlig välgörenhet. Under de 20 år, som han skötte sin handel, hade han betydligt ökat sin förmögenhet, och på sin 63:dje födelsedag aflägsnade han sig från spekulationernas oroliga och vådliga bana, samt ville från den stunden efter bästa urskillning återbetala det, som han ansåg såsom ett lån af Gud. Någon tid efter sedan Lenning börjat sitt menniskoälskande och ädla hvärf, flyttade hans gamla ungdomsvän Borg äfven tillbaka till sin födelsestad, sedan han i flera år beklädt landsekreterare-tjensten i en annan aflägsen stad. Denna återförening var för Lenning en stor glädje. Ungdomsrosor purprade ånyo hans kinder och det åldriga hjertat fördubblade sina slag, då han första gången efter så lång tid gaf sin kära Wilhelm det trofasta handslaget och åter slöt honom i sin broderliga famn. Borg blef nu ett verksamt biträde vid hans hemliga välgerningar; hvarest den förre kunde upptäcka någon verklig och oförtjent nöd, der stod alltid vännens råd och kassa öppen. Väl hade Lenning besvurit honom att så mycket som möjligt dölja källan till hjelpen, men de förklenande rykten, som onda tungor utspredo om den menniskoälskande mannen, föranledde Borg, att icke alltid så troget bibehålla anonymiteten.