Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1852, sida 2

liga upplysningar. Vi hafva trott oss med så mycket mera skäl här böra yttra oss, som vi personligen voro närvarande vid och med uppmärksamhet följde de hufvudsakliga vittnesmålen, och kunde uppfatta dem, innan de i en ofta oredig och konfus öfversättning återgåfvos. Det hufvudskäl, hvarpå poliskammaren stödjer sitt beslut, att undandraga fru Bassin den äskade hjelpen, att till henne återföra den ifrån sin moder afvikna dottren, är följande: Då af åtskilliga vittnen är styrkt, att fru Bassin vid flera tillfällen burit hand på sin dotter. Så vidt vi kunde uppfatta hvad i vittnesmålen förekom, var det aldrig fråga om, ännu mindre styrkt, att fru Bassin burit hand på sin dotter vid mer än två tillfällen, då misshandlingen bestod i ett par örfilar, eller; lätta slag — ena gången i omnibusen på resan från Norrköping, andra gången på cirkus i Götheborg. Någon annan misshandling hade m:ll Bassin heller ej att sjelf omtala, och det var derföre vi uttryckte vår förundran öfver hvad hon med nya vittnen önskat få hördt och bevisadt. Vid de temligen högljudda och häftiga samtal, som under förhöret fördes mellan fru Bassin och hennes dotter, till hvilka vi med uppmärksamhet lyssnade, hade m:ll Bassin ej en enda förebråelse att göra sin moder för något annat fall, än den ofta omtalade örfilen på cirkus, och då hon talade härom, svarade fru Bassin: minns ej mill, att hon var olydig och näsvis (desobissante et impertinante) då jag befallte henne gå upp i klädlogen och ej sitta qvar och se på hr Hinne? (så ungefär var andan af talet.) — Men, säger man måhända: vittnena hafva intygat att m:ll Bassin fått stryk vid flera tillfällen, ehuru hon sjelf ej talte något derom. — Vi voro för vår del ej i stånd att höra något sådant, emedan nästan alla vittnen intygade, att fru Bassin varit en god mor emot alla sina barn. De enda som härifrån afveko voro hr Måthyas, som åsett ofta nämnda örfil och dessutom af stalldrångarne hört, att fru Bassin grufligt slagit sin dotter, och m:ll Goudschmid, Hvilken, enligt hvad vår polisreserent uppgifvit, skulle ha sagt att fru Bassin flera gånger slagit sin dotter. Denna uppgift af m:ll Goudschmid har dock ingen af de två utaf oss närvarande personer, som förstodo det språk mill G. talat, hvilka vi rådfrågat, kunnat höra. Men om hon så yttrat, så förundrar det oss, att hon ej bragtes att närmare uppgifva de tillfällen då hon åsett en sådan misshandling. I afseende å hr Mathyases vittnesmål, att han hört stalldrängarne säga, inser hvar och en att detta vittnesmäl är utan all kraft och verkan, då stalldrängarne aldrig hördes. Vi erkänna för vår ringa del upprigtigt, att innan vi åhört alla dessa vittnesmål, sågo wi saken helt och hållet till mamsell Bassins fördel. Man kunde ej annat än med stor motvilja tänka sig att en moder ej tvekade att offentligen brännmärka sitt barn, hvilket efter all sannolikhet var oförtjent af en sådan vanärande beskyllning, och man måste beklaga om den I Juridiska rätten här skulle kunna ha den makt öfver den moraliska, att den skulle tvinga en flicka, som hunnit en mognad ålder och sjelf försörjde sig, att återvända till en rå och hård moder. Så räsonnerade vi innan vi hört vittnesförhöret och sannolikt har poliskammaren, ifrån hvars embete dock känslor af mensklighet väl ej få anses bannlysta, räsonnerat på ungefär samma sätt. Men man får ej alltid blindt förlita sig på sitt goda hjertas instinkter. Det fordras stor menniskokännedom, för att icke då kunna ofta blifva utsatt för misstag. — Vittnesmålens åhörande gjorde också på alla närvarande, utom domstolen, det intryck, att fru Bassin väl kunnat vara häftig och måhända något obildad, men alls icke den hårda moder man hade tänkt sig. Också syntes det tydligen, då mor och dotter suto bredvid hvarandra, att den sednare ej var det ringaste rädd af sig, utan talte med sin mor ganska ogeneradt. Det är också vår öfvertygelse, att hon utan tvekan skulle ha återvändt godvilligt till. sin moder, såsom hon äfven vid första förhöret lärer lofvat, derest hon i tid erhållit en lämplig tillrättavisning och ej snarare blifvit understödd i sitt sjelfsvåld, såsom t. ex. af tit. Backman, enligt hvad af gårdagsbladet syntes. Men oberoende af det moraliska intrycket af vittnesmålen, qvarstår det förhållande, hvilket vid en domstol, som ej är jury-domstol, är hufvudsaken, att bevisning, det fru Bassin misshandlat sin dotter, ej blifvit åvägabragd, emedan man ej rimligen kan påstå att ett par örfilar, så olämpliga de än må vara, kunna komma under denna kathegori. Hvad beträffar mams. Bassins förhållande till hr Hinne, så erkänna vi med glädje, att alla tittnesmålen tycktes visa, det hon i denna sak är rätt oskyldig. Dock må man ej glömma att 2! omm mA KA Fm KT RN At NRA RAN rn le