KKRä EE 77 paren Johannes Odman från Götheborg samt båtsmännen Carl Nilsson från Öfverby och Johannes Olsson från Hällorna i Herrestads socken, Bohuslän. Efter ett ihärdigt sökande bland veden, i rummet och i kajutan, påträffades å detta fartyg följande saker, som voro här och der förstuckne, synbarligen i afsigt att döljas: 1 sjerding med nyligen sönderhugget och saltadt fårkött, 9 halfberedda skinn och 1 oxhud samt en barkkorg, äfvensom tran, frånstulet garfvaren Anders Olsson på Udden, 1 ludet skinn efter en spansk bagge, som lefvande frånhändes herr Engholm på Stretet för omkring en månad sedan, åtskilliga klädespersedlar, fråntagne trädgårdsmästaren Rosengren, 1 ketting, stulen på Fjorten från en derstades förolyckad slup, hvarförutan åtskilligt annat för oloflig åtkomst misstänkt gods anträssades, såsom 1 plog, flere smedjehammare, jernspett, grönt, hvitt och blått yllegarn, bomullsgarn med flere andra saker. Den å fartyget till begagnande befintlige kettingen förmodas vara densamma, som för 8 år sedan bortstals ur en lyftkran på Hästängen, tillhörig nya Trollhätte kanalbolag. Ödman har af öfrige sjöfarande länge varit mindre väl känd; han är jemte besättningen insatt i Wenersborgs cellfängelse. Det anses för en lycka att detta kringseglande tjufband blifvit upptäckt, hvarför man förnämligast har att tacka t. f. stadsfiskalens ådagalagda nit och rådiga förfarande. — Visitationen å fartyget har ännu icke medhunnits helt och hållet, hvarföre anledning är förhanden att än mera tjufgods påträffas i denna flytande tjufgömma. i Brunnsläkaren i Kissingen, en d:r Bol ling, har hugnats med Wasa-orden. — Iandssekreteraren i Westerbottens län, lagm. Cygneus, har afgått med döden. Vår landsman, den berömde historiemålaren Blommår, har inträdt i äktenskap i Rom den 7 November. Ett på en gång märkligt och sällspordt mål har förevarit vid krigsrätt i Landskrona. Kaptenerne vid der förlagda depötkompanier af Wendes artilleri, hrr Gyllenskepp och Adelsköld, båda riddare af Svärdsorden, hade vid chefsembetet angifvit en äldre kamrat, t. f. placemajoren, kaptenen vid nämnde regemente, riddaren af svärdsorden samt medaljören för tapperhet i fält, hr C. Forssell, finne till födseln, för det denne skulle hafva varit rörd af starka drycker vid vaktparaden en dag under sistl. sommar. Kapten F. styrkte med läkareattest, att han ofta är besvärad af hemmorhoider samt vid den tid, som förseelsen skolat skett, medicinerat för samma åkomma. Ett betydligt antal vittnen såväl af befäl som trupp afhördes, utan att angifvelsen kunde till fullo styrkas, eller såsom Landskronabladet, som offentliggjort denna sak, uttrycker sig, utan att den vackra anläggningen lyckades. — Vi tro oss känna, att det länge varit en önskan hos kapten Forssells kamrater, att han måtte taga afsked, men huruvida hrr Gyllenskepps och Adelskölds angifvelse stått i något sammanhang med denna önskan, kan endast afgöras af dem, som äro närmare invigde i ställningar och förhållanden inom regementets officerskorps. Det har nu kommit så långt med det gagneliga företaget att tillvägabringa en transitoångbåtsfart, genom Götha kanal, emellan England och Ryssland, att aktietecknarnes första inbetalning (25 2) af teckningssumman annonseras till emottagning inom medlet af Januari å hrr Schön C:s kontor i Stockholm. De två största jernångfartygen komma att lefvereras från Motala verkstad på hösten 1853 och de öfriga 2:ne på våren 1854. Det skrifves från Carlstad, att den Löwenhjelmska-Sköldebrandska affären, som man redan ansåg för nedtystad, nyligen åter upptagits och synes bli ganska allvarsam, i det målet nu dragits inför vederbörande domstol. Det märkligaste är, att det är grefve Löwenhjelm, den förolämpande, som först åter upptagit detta mål. I Norrbottens-Posten berättas ryktesvis, att i Kautokeino församling inom norska lappmarken s. k. läsare på det ohyggligaste sätt mördat och styckat länsmannen Bucht och handlanden Ruth. Sednare till Piteå ankommen norsk post säges bekräftat sjelfva mordhändelsen, men utan att uppgifva de genom ryktet kringförda särskilda styggelserna, såsom om mordbrand och förskoningen af Ruths hustrus och barns lif endast mot löftet att de skulle blifva läsare, samt att allt skulle skett till Guds ära m. m. Aftonbladet förmäler, att genom resande från Haparande erhållits bekräftelse på att ofvanstående gräsliga missgerning blifvit föröfvad. Det uppgifves, att de olyckliga offren blifvit fastbundna vid träd och i ordets egentliga mening slagtade, ungefär på samma sätt som renar slagtas. Orsaken till denna mordgerning skall icke hafva varit någon annan, än att de mördade nekat att blifva läsare. Ruth var svensk och hade för någon tid sedan flyttat från Haparanda till Kautokeino. — I anledning af fabriksidkaren David Carnegies, grosshandlarne Ed. Magnus, Morris Jacobssons och J. Barclays samt ryske vice-konsuln Oscar Ekmans hos K. M:t gjorda anhållan att, som de sig emellan öfverenskommit att med de rättigheter och skyldighe RR 22A W CBIE 2 AU TU