Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1852, sida 1

Det lyckliga sjelfmordet. Skizz af Liber. (Forts. fr. n:o 288.) — Det är jag, fortfor vår hjelte, som är öfvertygad om ert ädla och oegennyttiga sinne, ville anhålla om .. . — Ett litet lån ... ni är en ordentlig karl, jag ville derför gerna stå till er tjenst. Var god och nämn summan? Mina affärer på börsen gå lyckligtvis så bra, att . . . — Förlåt mig, herr Warrenius . . . jag måste rent ut bekänna det . . . det är om er dotter, jag ville anhålla. Hon älskar mig och ... — Hon älskar er . . . er, då jag befallt henne älska herr Jackson! ... och ni? Hvar har ni en förmögenhet? Hvar har ni relationer med den högre societeten? . . . Nej, min herre, jag tror ni är en aktningsvärd yngling, men min dotters hand får ni ej , .. ursäkta, min vän kommerserådet vinkar mig. Herr Warrenius gick. De sista tonerna af Czapeks polkettamusik förklingade just nu. Hjalmar slog sig för pannan. Sv — Ett sådant afslag! År jag icke embetsman, jag? . och jag skulle ej vara nog förnäm att få kalla en manufakturhandlande svärfar ... men ännu är ej allt förloradt. Ännu återstår en vals före francäsen. Jag vill tala med Clementine sjelf. Clementine befann rig ensam i ett af smårummen.