FE AE —— Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren sörehade i går ett mål af ovanlig beskaflenhet. En fru Bassin, tillhörande herrar Hinne Ducrows konstberidare-sällskap, hade nemnligen uti ingifven skrift begärt, dels att hennes dotter, mamsell Victorine Bassin, hvilken för omkring en månad sedan lemnat modren och ställt sig under herr Hinnes protection, måtte åläggas till fru Bassin återvända och dels att ej mindre modren, än äfven dottern och sonen, en ung Bassin, som likaledes är anställd vid nämnde konstberidare-trupp, varda entledigade derifrån, enär de icke äga något skriftligt kontrakt, hvaruti de förbundit sig att till någon viss tid der qvarstanna. Vid målets upprop inställde sig samtlige parter, äfvensom Franska konsuln härstädes, hr Charles Backman. Sedan translator publikus för motparterne, som voro hrr Hinne Ducrow, mamsell victorine Bassin, och fru Hinne, å moder till direktör Hinnck uppläst fru Bassins båda, på svenska affattade skrifter, förklarade hr polismästaren orsaken till dröjmåletmed ärendets handläggning hufvudsakligast hafva varit, att konsul Backman först för ett par dagar sedan återkommit från en embetsresa. Mamsell Bassin, tillfrågad om hon ville lemna truppen och återvända till sin moder, svarade härpå, att sådant skulle hon helt och hållet låta bero på modrens önskan. Direktör Hinne förklarade sig härefter sålunda, att han väl icke skriftligen kontraherat med familjen Bassin att åtfölja hans trupp längre än till Stockholm från Berlin, derifrån de sist kommit; men att deremot muntligt aftal träffats dem emellan, att fru Bassin med son och dotter skulle åtfölja honom från Stockholm på resan genom Sverige och Norge, samt att denna familj först i Köpenhamn skulle lemna truppen, sedan de likvisst der i tvenne månader biträdt densamma. Vid detta aftal voro inga andra personer närvarande, än de hvilka densamma rörde, och kunde således direktör Hinne icke leda denna sin uppgift i bevisning, något som härvidlag varit behöfligt, enär fru Bassin nu förnekar att en sådan öfverenskommelse någonsin dem emellan blifvit träffad. Hr konsul Backman yttrade sig nu, med anledning af tvisten huruvida något muntligt aftal emellan direktörerne Hinne Ducrow och familjen Bassin verkligen blifvit gjordt, som kunde för de sistnämnde vara bindande, att han för sin del ansåg det denna fråga icke vore föremål för undersökningen, utan att saken endast anginge madame Bassins reklamation att återfå sin dotter från direktör Hinne, och hemställde konsul Backman om icke poliskammaren borde göra mamsell Bassin ännu en gång den frågan, om hon samtyckte att godvilligt lemna truppen och återvända till modren, ty genom tvång kunde hon icke, enligt konsul Backmans förmenande, åläggas dertill, alldenstund hon dels genom eget arbete förvärfvade sig sitt uppehälle och dels efter hvad allmänt inom sällskapet vore kändt, hon oskyldigtvis led misshandlingar af modren, ofta af så hård beskaffenhet att hon med möda förmådde fullgöra sina åligganden inom truppen, och ansåg hr konsuln derföre fru Bassins moderliga rättigheter öfver dottern, just icke helt och hållet brutna, åtminstone så mycket förlamade, att dottrens vilja äfven borde tagas i betraktande; tilläggande herr konsuln: och detta så mycket hellre som föräldrarne kastat henne in på en bana, hvarest hon slutligen kan hinna att utveckla sig tillen sjelfständig talang. Fru Bassin fick härefter förklara sig, som skedde med hela lifligheten af hennes sydländska natur. Hennes förklaring innebar hufvudsakligast en berättelse om huru hon flera gånger öfverraskat sin dotter i förtroligt samtal med hr Hinne och att han äfven kysst hennes dotter samt att fru Bassin häröfver blifvit så uppbragt, att hon tilldelat flickan några örfilar, allt i den moderliga afsigten att föra henne åter på dygdens väg. Fru Bassin hade slutligen sett sig tvungen förbjuda direktör Hinne att besöka hennes dotter i deras hem, — för att förhindra allt olofligt umgänge emellan dem, — I afseende å kontraktet yttrade sig fru Bassin att detta tilländalupit med deras afresa från Stockholm och att något vidare aftal icke blifvit träffadt emellan henne och herrar direktörer, hvadan hon yrkade att för sig och brn blifva skiljd från Hinne-Ducrowska sälls kapet. Hr Hinne svarade härpå, att han icke, utan att dertill blifva lagligen tvingad, ville tillåta mamsell och hr Bassin att nu lemna truppen. k. Efter många debatter, deri fru Bassin deltog med de lifligaste åtbörder och ordsyall, som för oss lugna nordbor är något ganska ovanligt, föreslog hp polismästaren, om parterne icke kunde vänskapligen försöka att tillvägabringa en förlikning och uppdrog åt konsul Backman, med biträde af translator publikus, att gå i författning härom och till en annan dag meddela poliskammaren besked öfver utgången af bemedlingsförsöket. Vi vilja ej vidare yttra oss om detta mål, som länge utgjort ämne för samtal härstädes, annat än att det synes vara bäst för båda parterna, att de begagna det tillfälle poliskammaren gifvit dem till en fredlig öfverenskommelse och förlikning, ty en fortsättning af målets behandling inför domstol länder ganska säkert ingendera parten till fördel. ) Det plumpa skämt herr konsul Backman vid detta och ett par andra tillfällen inför rätten tillät sig, anse vi oss icke här kunna återgifva,