Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1852, sida 2

Landsorten. FAHLUN den 2 Dec. vid sammanträdet i fråga om kostnadsfri upplåtelse af erforderlig grund å stadens mark för den projekterade jernvägen från Westerås, förklarade sig stadens innevånare beredvillige att af utmarken gratis upplåta så stor rymd, som möjligen kunde behöfvas, — och det hvilken jernvägsanläggning som först sättes i verket, vare sig i rigtningen södereller österut. (F. T.) NORRKÖPING d. 4 Dec. Genom några unga drängars rådighet har man lyckats bemäktiga sig ett tjufband af flera personer, som under loppet af den sednaste tiden begått åtskilliga stölder i angränsande socknar och i synnerhet Ö. Eneby. Från ett par torpare stals i förra veckan köttet efter några slagtade kreatnr, hvaribland äfven svin; lefvande fårkreatnr föllo isynnerhet tjufvarne i smaken, och på Ringstad hade stöld af sådane blifvit begången en natt; följande natten vakade några drängar på stället och lyckades gripa en af tjufvarne, som förnyade försöket. Kort derpå anträffades en person körande ett lass med kött och fläsk på väg till staden; på väckt misstanka anhölls karlen och ville då genast gripa till flykten, men hindrades derifrån. Han vidgick att det han forslade var stulet, och angaf 3 af sina medbrottslingar. Dessa hafva bekänt att de stulit, utom mycket annat, äfven guld och silfver, hvilket de påstodo var lemnadt i förvar till en person här i staden, som skulle vara medvetande af stölden. Denna sednare uppgift torde dock vara att betvifla. I alla fall skall väl genom ransakning sanningen komma i dagen. (N. T.) WESTERÅS den 2 Dec. Den beryktade Lilja, som för någon tid sedan på ett så fyndigt sätt beredde sig utväg att rymma från härvarande länshäkte, blef Lördagen den 27 sistl. Nov. åter dit införd. Under med honom anställdt förhör, har Lilja afgifvit en noggrann berättelse om det sätt, hvarpå han tillbragt sin tid sedan rymningen, och försäkrat sig ej hafva begått några nya förbrytelser. Deremot har han i samtal med enskildta personer erkänt sig hafva begått icke mindre än 19 särskilda, icke åtalade inbrottsstölder, hvaribland den beryktade stölden på riddarhuset. Vid under förflutne sommar verkställd reparation å Sura kyrka, hvarvid äfven predikstolen nödtorftligen förbättrades, gjorde en ung byggmästare å nämnde predikstol en upptäckt, som icke är utan sin lilla märkvärdighet. Den gamle talarestolen var rundtomkring försedd med bilder af trä, som skulle föreställa de tolf apostlarne, bland hvilka Sanct Pehr hade sin plats midt emot församlingen. Bilderna äro visserligen mycket skrala, men man skall ej döma efter utansidan; en eller annan af dem har i stället haft andra förvånande egenskaper. Man upptäckte nemligen, att vid Sanct Pehrs hals en mekanism var anbragt, som gick in i predikstolen och var så inrättad, att man dermed kunde få nämnde apostel att nicka med hufvudet. Så snart derföre den prädikande presten behöfde någon speciel bekräftelse till sin predikan, trampade han blott på nämnde mekanism, hyarvid Petrus genast nickade med hufvudet. Denna lilla upptäckt är ett bevis för kyrkans höga ålder, på samma gang den gör ett klart begrepp om de katholska presternas egendomliga sätt att imponera på sin enfaldeligen troende hjord. (W. L. T.)