Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1852, sida 2

————————— ——— då tullvaktmästaren stack in sitt hufvud genom luckan. Kyssar äro gudskelof icke kontraband. ... Riksens ständer glömde att taga upp dem i den makalösa tulltariff, der de dock gifvit plats åt så många andra småsaker ...och som man ej fann något annat misstänkt, måste vederbörande, temligen flata, draga sig tillbaka. På bron sammanträffade Hjalmar efter en stund med de tvenne passagerare, hvilka han så fintligt räddat ur förlägenheten. Herrn i paletån öfverhopade honom med tacksägelser. — Clementine — sade han vändade sig till Sin dotter — tacka herr Adler för den tjenst han gjort dig. Du skulle honom förutan aldrig kunnat göra furore med din toilette på börs-asembleerna till nästa vinter. — Herr Adler — svarade Clementine — ni kan väl icke tvisla på min erkännsamhet. Jag skulle aldrig förlåta er ett sådant tvifvel. Meningen afslutades med ett förtjusande leende, som Hjalmar icke underlät att taga som kommentar till densamma. Efter några vexlade artigheter skiljdes man åt. Hjalmar hade fått bjudning att helsa på Clementine l och hennes far, på deras landtnöje, Hedendal.