Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1852, sida 3

Den allmänna välgörenheten har så ofta blifvit anlitad, att undertecknad varit villrådig, huruvida han borde öka antalet af de anmälanden, som stillas till välgörande medmenniskor. Men vid betraktande dels af de personer, som denna gången äro föremål för medlidsamheten, och dels af den frikostighet, som, ehuru ofta anlitad, likväl icke synes tröttna att räcka hjelpsamma händer åt behöfvande, har bevekt honom att begagna denna utväg. — Fahnjunkaren vid Bohus läns Kongl. Regimente Carl Magnus Andersson, hvilken först i 9 år tjent som Styckjunkare och Sergeant vid Kongl. Götha Artilleri, och sedermera i 20 år vid förstnämnda Regimente, afled i tjensten den 13 Sept. 1849 endast 48 är gammal, genom, enligt uppgift, i tjensten ådragen lungsot, har efterlemnat enkan Åmalia Christina Andersson med 6 barn, af hvilka älste sonen född år 1833 försörjer sig sjelf och den yngste född år 1842 njuter vård på en välgörenhetsinrättning, men 4 döttrar, den älsta född år 1836 och den yngsta 1848 dela med modren det sorgliga ödet att ofta lida brist på det som hörer till lifvets uppehälle. Sedan desse för nära 3 år sedan måste lemna det af mannen och fadren innehafda boställe, har enkan icke utan skuldsättning kunnat förskaffa sig ett litet jordland och ett hus, hvilket sednare ännu saknar nödig förbättring för att blifva en berglig bostad, der hon tänkt kunna få tillbringa sina återstående dagar. Denna förhoppning synes nu blifva om intet; ty utom brist på dagligt bröd för sig och de sina, hota nu fordringsägares anspråk, att beröfva henne alltsammans. I afsigt att möjligen kunna förekomma denna förlust och det deraf oundvikeliga följande stora betryck, är det som undertecknad, bevekt af förenämnde enkas och barns nödställda belägenhet, vågat förorda en skärf från den medlidsamme menniskovännen, som, sjelf bättre lottad, känner sig uppmanad att lindra andras nöd, och hugnad af bevisade välgerningar. Förenämnda enka med döttrar är medlem af denna församling, förer en stilla, ärlig och anständig vandel. Det understöd, som tilläfventyrs, i förenämnde afseende, godhetsfullt lemnas, hafva Herr Lektorn Magister N. HARgDorg och Herr J. F. Pettersson i Götheborg gunstbenäget lofvat emottaga och till mig remittera; hvarefter gåfvorne skola af undertecknad blifva i denna Tidning redovisade. Kongelf Spekeröd i November 1852. H. A. NORDHOLM, (11349). Prost och Kyrkoherde.