Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1852, sida 1

AR — premier-löjtnanternas lön, skall enhvar kunna inse, att en embetsman icke kan underhålla en samilj, och ännu mindre en officer. Det åligger dessutom premier-löjtnanterne den skyldigheten att bo i kasernerne i de stader, der sådana finnas, och i så fall måste han, i fall han gifter sig, hålla 2:ne hushåll. Officeren lider intet genom de bestående bestämningarne, ty han känner dem, innan han inträder i armån. Man bör skärpa dessa bestämningar, derest det förhåller sig så, som i folkthinget anförts, att lagen esomoftast eluderas. Ministern förklarade slutligen, att han skall afråda kungen från att stadfästa denna lag, derest thinget antoge den i det skick, hvari den kommit från det andra thinget. — Oxholm; uppträdde med mycken ifver emot lagen, och dref den satsen, att officerarne äro ett eget stånd, för hvilket gälla andra grundsatser, andra begrepp om äran än för de civila embetsmännen. Ginge en officer, tili följe af fattigdom, dåligt klädd, så vore det en skam, för hans kamrater. Att tala om menniskorättigheter i fråga om officerare, är icke på sin rätta plats, ty långt aflägsnadt från de allmänna begreppen om menniskovärde och menniskorätt är officerens hela kall, som ålägger honom att för betalning slå ihjel menniskor och låta slå ihjel sig. — Beutner bekämpade krigsministerns skäl och ansåg det vara förvändt, att förbjuda folk att gifta sig, innan de äro öfver 40 år. Med hänseende till Oxholms åsigter om officersståndet anmärkte han, att de visst icke kunna vinna bifall hos folket efter införandet af den allmänna Värnepligten, samt visade huru förkastliga de voro, betraktade från sedlighetens ståndpunkt. — Marinministern förklarade att, ehuru lagutkastet med den af folkthinget antagna modifikation har honom att tacka för sin tillvaro, måste han dock med krigsministern afråda kungen från att underskrifva en sådan lag. Officersståndet var mera bundet än embetsmannaståndet, eller, såsom ministern uttryckte sig, underkastadt en helt annan VWVillielöshed, än detta. Officern måste begifva sig dit han beordrades, ehvad antingen der var billigt eller dyrt. Från tjenstens synpunkt är det alltså önskligt att officeren förblir ogift. Det af ministern begagnade ordet Villielöshed framkallade många spetsiga anmärkningar, så att han fann sig föranlåten att deröfver afgifva en mildrande förklaring, som dock icke befanns rigtigt nöjaktig. Förhandlingen fortsattes i nästa möte, då lagutkastet med 22 röster emot 21 hänvistes till ett utskott. FRANKRIKE. Paris den 28 Nov. Såsom redan nämnts är det nu bestämdt säkert, att kejsardömet skall utropas den 2:dre December. Programmet är tillochmed redan kändt af allmänheten. Bonaparte, beladsagad af sin familj, ministrarne, en del högre embetsmän och generaler, samt sin hela militära och civila omgifning, begifver sig ifrån S:t Cloud till Tuilerierna. Armen står under vapen. På aftonen är den första ceremoniela emottagningen vid det nya kejserliga hofvet. Dagen derefter stor gala. Bladen, som stå i förbindelse med regeringen, bekantgöra, att alla dömda politiska förbrytare och landsflyktingar, som skriftligen ansöka om benådning, erhålla denna emot den -— ——