go i den lilla hamnen den tackaste lIilla skonert. — Ensliga stjernan! utropade den förtjusta. Eleonor, då hon igenkände fartyget, flaggan och dess kapten Williams , som på den förra befälhafvarens önskan fört fartyget till England och förhyrt en vald besättning af hederliga sjömän. — På min ära, utropade Henry, Postans, längtar han icke ännu efter äfventyr. Men eftersom vi ändå skola gå, så är det bättre att vi gå på den här vackra skonerten, än på paketbåten. Och efter fem minuters förlopp voro de alla åter ombord på Ensliga stjernan, och det täcka fartyget sköt framåt, som om det känt sin förra befälhafvares närvaro. Slut.