Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1852, sida 2

regeringen var förvissad om, att landet SiIIIade den politik som följts i tullfrågan. Förslag komma att föreläggas kamrarne om kommunikationsväsendets utvidgning, om kommunal-, kretsoch provinsordningen och om första kammarens sammansättning. Sistnämnde förslag åsyftade att befria kronan från inskränkningar, som icke voro föreskrifna af landets fördel. I det hela åsyftade regeringen oafhängighet af partisträfvanden, vill icke antasta den lagbundI na friheten, men icke eller tillåta något försvagande af kronans magt. Om de utländska förhållandena meddelades ingenting annat, emedan, såsom en korrespondent i Börsenhalle uttrycker sig, Preussen blott betraktar kamrarne som en inre inrättning, den der alls icke har något att skaffa med landets egentliga regering och förhållanden till utländska makter. Ministerns tal emottogs med tysthet, med undantag af ett ljudeligt bravo vid uttalandet af Preussens politik i tullfrågan. Efter talet, som besvarades med 3:ne lefverop för kungen, begåfvo sig kamrarne hvardera till sin lokal, hvarest de t. v. antogo sina förra reglementen. De olika partierna i 2:dra kammaren grupperar C. B. som följer: 1) Venstran med v. Vincke till ledare; 2) venstra centern eller partiet Riedel; 3) partiet Osterrath, eller katholska ligan, hvilken intagit sin plats i centern; 4) Bethman-Holwegska partiet och slutligen 5) högran, inom hvilken de särskilta fargskistmingarne ännu icke söndrat sig från hvarandra. Prins Fredrik af Hessen har utnämnts till riddare af svarta örns orden. Den 27 undertecknades i Berlin Thäöringska tulloch handelsförbundets anslutning till Septembertraktaten. ENGLAND. I underhusets möte den 25 November reste sig Sir W. Clay för att spörja, för det första, om skattkammarkansleren ville taga tillbaka sitt ändringsförslag under förutsättning af, att huset skulle antaga den af lord Palmerston föreslagna resolution; för det andra, om hr Villiers, under samma förutsättning, ville taga sin motion tillbaka, och för det tredje, om skattkammarkansleren, i fall hr Villiers icke toge tillbaka sin motion, ville tillträda lord Palmerstons resolutioner i stället för sina egna. Det uppstod derefter en vidlyftig, men icke synnerligen intressant debatt (som hvälfde sig kring intet säger Morn. Chron.), under hvilken John Russel förklarade sig för Palmerstonska förslaget och anbefalde hr Villiers att tillbakataga sin motion, men Cobden deremot uppmanade hr Villiers att vidblifva densamma. Cobden begagnade tillfället för att förklara, att om godsägareintresset ånyo väcker frihandelsfrågan under gestalten af en skadeståndsfråga, så framkallar det blott en ny kamp, och det en kamp, som skall bli lika förderflig för detsamma, som den hvilken slutades med frihandels-systemets antagande. Slutligen tog skattkammarkansleren tillbaka sitt ändringsförslag, i stället för hvilket lord Palmerston förelade sitt förslag, hvilket är affattadt i 3:ne resolutioner och redan förut blifvit meddeladt. Debatten hvälfde sedan sig i dess fortsättning omkring den första af dessa resolutioner. Huset kom imellertid icke denna dag till någon omröstning, utan uppsköt sina förhandlingar till nästa dag, då debatten åter upptogs, under hvilken lord John Russel skrufvade betydligt sina dagen förut fällda yttranden och gaf Palmerston att förstå, att han med sitt förslag endast åsyftat att söndra det liberala partiet samt fann i hr Villiers motion egentligen ingenting sårande för ministrarne. Han sökte med ett ord motivera det beslut han fattat att rösta för nämnde motion. Sir James Graham och Gladstone afgåfvo motiverade förklaringar till förmån för lord Palmerstons förslag. Debatten slutade först kl. 2 om natten med följande omröstningar: För hr Villiers motion 256 röster, emot densamma 336; för lord Palmerstons första resolution 468 röster, och 63 röster emot densamma. Omedelbart derefter uppskötos förhandlingarne till följande dagen, utan att en gång någon särskild omröstning ägde rum öfver de begge andra resolutionerna. Globe anmärker, att vid omröstningen öfver hr Villiers andragande minoriteten uteslutande bestod af de egentliga liberala (lord John Russel och whiggerna inbegripna) och majoriteten af ministerens vanliga anhängare och 51 Peeliter och liberale. Hade de båda sistnämnda kathegorierna röstat för hr Villiers motion, så skulle denna blifvit antagen med 307 röster emot 285, alltså med 22 rösters majoritet. De 53 röster, som funnos emot lord Palmerstons förslag, kunna betraktas som tillhöriga skydds-systemets gamla garde.