Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1852, sida 1

— Jag skall icke döda dig; men du skall i Kingston blifva inställd till ransakning såsom mördare. — Åh, massa, då de hänga mig som en hund! — Och det förtjenar du. Manskapet och passagerarne kastade fasansfulla blickar på lönamördaren, då han fördes ombord och fångslades säkert på ett ställe nere i rummet. Misstankarna, som hittills hvilat på tvenne oskyldiga mån, skingrades nu, och alla kånde liksom en tyngd lyftas från deras hjertan. Oaktadt sin djupa sorg blickade Eleonor med ett ljuft leende på den lilla slupen; men hon öfverraskades obehagligt af uttrycket i sin kusins ansigte. — Sir Reginald, den förlåtelse ni begår af mig år ett intet emot den, om hvilken jag nödgas bönfalla hos er, sade Henry Postans med djup rörelse, men så lågt, att endast hans kusin och kaptenen på Ensliga stjernan kunde höra det. Jag har naturligtvis alltid kåndt min oskuld till detta mord, men — och den bekånnelsen skall låtta mitt samvete — just samma natt hade jag får afsigt att döda en man, och denna man var ni sjelfl — Henry! utropade Eleonor.