Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1852, sida 1

— Hör mig, Nästan vansinnig af hat och svartsjuka, var jag mig ej måktig då jag den natten gick till sängs. Min onkel hade icke visat hålften af den harm, som jag Önskat att han skulle kånna öfver er uppmärksamhet emot miss Bowen. Jag ålskade henne, och hade långe hoppats. att få henne till min maka, då jag såg en fråmling tråda emellan mig och dessa förhoppningar, till hvilka jag ansåg mig beråttigad; jag mårkte tydligt att hon Töredrog er framför mig, och det började att gå omkring i min bjerna. Jag vet icke huru tankarna kommo öfver mig, men de kommo likvål, och slutligen rusade jag, ursinnig af svartsjuka, med en knif i hand fram till er koj. Men då hörde jag steg i salongen och urskiljde att det var nåra er dörr. Detta gjorde att jag fick ett ögonblicks tid till ötverläggning och jag lade mig åter. Föreställ er min fasa, då jag söljande morgon — sjelf en mördare i tankarna — erfor att min onkel blifvit mördad, som jag fast trodde, just af samma man, som jag sjelf ämnat döda. Detta kan förklara för er min derpå följande dysterhet och förtviflan. (Forts.)