nu mer, innan vi nå det mål vi söka. Men tag dig något till lifs, min älskade; ingenting uppehåller mod och hopp så, som en helsosam föda. Eleonor följde hans råd, och han föregick henne med godt exempel. Emellertid fortfor brisen, och blef tillochmed något svalkande, hvilket ansågs såsom ett godt tecken, och landet blef för hvarje fjerdedels timme mer och mer tydligt. Snart kunde man, i stället för en mörk molnmassa, klart nrskilja tråden och den gröna tropiska vegetationen på Porto-Pico — ett af de skönaste skådespel man kan få se från hafvet — den djupa grönskan, den rika fårgprakten stråcker sig från sjelfva vattenytan ända upp till de högsta kullarna. Men solen sånde brånnande strålar, och sir Reginald nödgades förfårdiga ett litet suntält för Eleonor, som bårjade lida utomordentligt af den ovanliga hettan. Solstrålarna föllo nåstan lodrått på deras hufvuden; luften blef qvalmig och qvåfvande och enda vederqvickelsen för det trötta ögat var den aflågsna åsynen af den rika vegetationen. Omkring klockan ett på eftermiddagen uppnådde likvål slupen land, och sir Reginald lade den i skuggan af tråden, hvilka på Mona-ön sträcka sig ända ned till vattenbrynet. Han hade