det af lotsdistriktschefen jämväl upplysta förhållande, stt då eraminerade lotslärlingar, för hvilka löneanslas icke finnas, oftast få tjenstgöra i flera år, utan ringaste ersåttning, deraf svårighet uppstår, att komplettera intråffade vacanser, deraf uti vestra lotsdistriktet för nårvarande finnas mer ån 30 st. inom sekundlotsoch lårlinge-graderne, handelsföreningen vågar underdånigst hemstålia, att likaledes af handelsoch sjöfartsfonden måtte beviljas ett belopp, som för erforderligt antal lotslårlingar medgåfve årlig lön af 50 rdr bko för hvarje. Slutligen har handelsföreningen ansett sig böra hos E. F. M. underdånigst anmäla nådvåndigheten deraf, att till undanrödjande af de ofta sösekommande anledningar till missnöje med Marstrands lotsar, dessa varda förflyttade från sjelfva staden Marstrand till den icke långt derifrån belågna Elgön, ifrån hvilket stålle, som icke låmnar tillfålle till besök å krogar, lotsarne hafva låttare, att med snart sagdt hvarje vind komma till sjös, och dessutom hafva kortare våg från utkiken till båthamnen. Med djupaste undersåtlig vårdnad, trohet och nit framhärdar Handels-föreningen Stormägtigste allernådigste Konung Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och tropligtigste undersåtare. — Till de underrättelser vi förut lemna! om briggen Linneas från Götheborg, förd af kapten Å. Olsson, förolyckande, meddela vi i dag några nårmare detaljer. Det var den 27 Oktober, kl. 10 på aftonen. Fartyget låg uti Nordsjön, med bottenrefvade stormärssegel, kämpande mot en förfärlig ostlig storm. Sedan denna kamp mot de rasande elementerna någon tid pågått, kom en störtsjö, som i ögonblicket gjorde sartyget redlöst; nedstörtade stormasten med försiängen, bortspolade hela den fasta bygsnaden vid storröstet och lösryckte trenne plankor ur skeppets sida. Pumparne sönderslogos, och rundhus, ratt, kajutkapp, skylight och båtar, med allt annat som fanns på dåck, krossades i stycken och slungades dfver bord. Samma förfärliga störtväg var nåra att åfven bortföra kaptenen och konstapeln, men de råddades lyckligen ur den hotande dödsfaran, ehuru illa skadade. Under oupphårlig lifsfara bortkapades stormasten med dess behår, hvarefter man så godt sig göra låt sökte med segel spika för de svåraste låckorna. Som all pumpning var omöjlig måste man oupphörligt åsa med pytsarne. Denna rysliga belägenhet fortfor till den 29 på f. m., då en norrsk brigg, Apollo, förd af kapten Olof Nickelsen från Drammen anlånde till de skeppsbrutnas råddning. Under 6 timmar anstrångde sig denne modige, ådelsinnade norrske sjöman, att rådda sina olycklige svenska kamrater. Att i denna storm berga dem med båtar var omöjligt. Kapten Nickelsen måste således söka nalkas och lägga till vid det redlösa skeppsvraket med sitt eget fartyg. Han upprepade detta försök flera gånger förgåfves, oaktadt hans fartyg icke obetydligt skadades af sammanstötningarne med vraket. Slutligen blefvo de svenska sjömännen öfverhalade med täg och på detta sätt, nästan liflösa, dragna ombord på det norrska skeppet. Endast konstapeln Börjesson omkom nnder räddningen. -Utan denna menniskoväns stora, med den största fara förbundna ansträngningar— yttrar kapten Olsson, i den korta beråttelse han lemnat oss om tilldragelsen — -hade vår räddning varit omöjlig.Det år blott en skyldig gård af råttvisa, då vi gå att uppfylla kapten Olssons begåran, att hembåra kapten Nickelsen och hans besättning den lifligaste tacksamhet för deras ådla, modiga handling. Utan tvifvel åga de derför den bästa belöningen i det egna medvetandet att hafva åt makar, barn och fådernesland råddat så många af sina medmenniskor, men de skola dock ej försmå den varma erkänsla, som det svenska brödralandet hyser för och uttalar till dem. Vi åro vissa om att vår regering icke heller skall underlåta att hvad på densamma ankommer gålda vår tacksamhetsskuld till den norrske sjökaptenen och hans besåttning. 2— nn f oss. Det år omöjligt att styra den hår slu2