full; men vi måste befria oss frän honom, innan vi söka gästfrihet på Porto-Rico. — Lätom oss sätta värt hopp till Försynen, svarade Eleonor i låg ton, han har skyddat oss hittills, och skall icke öfvergifva oss. Kom ihåg dina egna ord. Sir Reginald svarade icke; han såg sig om efter briggen, som var i sjunkande tlilstånd och endast syntes som en svart flåck, under det han förändrade seglets stållning för ett vindkast. — Hvad år det som skymtar der långt borta på vattnet? ropade Eleonor plötsligt, i det hon pekade i,den direktion, der hon mårkte föremålet. Ar det icke en stor fågel? — Det år Ensliga stjernan! ropade kaptenen glad; mina raska gossar söka oss ännu. Helt såkert leta de efter briggen. Han lemnade rorkulten för ett ågonblick i den unga flickans hånder, tog upp den förut omnåmnda kikaren och fåstade uppmårksamma blickar på den mörka horizonten. — Det år Ensliga stjernan, på tolf mils afstånd hårifrån, fortfor han. De åro nu vid Royal Charley, och vore det icke nu nåstan mörkt, så skulle de sannolikt få sigte på