Inrikes Nyheter. Cötheborg. Då red. af denna tidning ofta och sednast för ett par veckor sedan påpekat det stora behofvet af ändamålsenliga lotsbåtar hår på kusten, år det med glädje vi erfarit, att härvarande handelsförening med allvar ingripit i frågan och vändt sig till regeringen med en ansökan, deri säväl detta behof som medlen för dess afhjelpande kraftigt utvecklas. Det år ock hög tid, att något i denna sak blifver gjordt, då osåkerheten år så stor, att, efter hvad vi hårt sågas, bland de fråmmande konsulerne våcks fråga om att hos rege. 2 . 2 ringen fordra åtgårder till sörekommande af den fara, som utlänska fartyg och besättningar löpa på vära kuster, till följd af bristerna i vårt lotsverk. Handelsföreningens skrifvelse lyder som följer: Stormägtigste allernådigste Konung! Under loppet af flere år hafva vålgrundade anledningar förefunnits till den allmänna klagan, som bland skeppsrederierne, sjöfarande och andre trafikerande försports deröfver, att lotsbitråde icke alltid med såkerhet kan påråknas af till rikets vestra kust ankommande fartyg, enår meråndels under svårare stormar större delen af de vestra lotsdistriktet tillhörande lotsar icke kunna gå till sjös, för att betjena fartyg, som af deras hjelp åro i behof, hvilken omståndighet haft till följd, utom de icke få eller obetydliga olyckor, som inträssat, jämväl det för både trafiken i allmånhet och lotsverket enskildt högst menliga förhållande, att de sleste vin ddrifvare heldre, än att blottställa sig för faror å denna kust, styra den förbi och söka sig in uti de mera aflågsne, men, i afseende på lotsbitråde, tryggare norska hamnarne. Handelsföreningen i Götheborg, till hvilken dessa klagomål både muntligen och skriftligen blifvit stållde, med uppmaning, att i hvad på Handelsföreningen kunde ankomma, söka afhjelpa nämnde olägenheter, har bemödat sig, att komma till visshet om orsakerna dertill och härvid af vederbörande inhemtat, att egentliga anledningen till lotsarnes oförmåga, att de sjöfarande vid åfventyrliga tillfållen tillhandagå, år bristen på tjenliga, dåckade båtar; hellst under svårare stormar det år med verklig lifsfara förenadt, att i öppna båtar gå fartygen till mötes. Sedan numera sådane dåckade och åndamålsenliga kronolotsbätar blifvit anskaffade åt stationerne Wäderöarne, Kongshamn, Lysekil, Klädesholmen, Marstrand, Rörö, Hönö, Brännö, Wrängö och Mönster, åro lotsarne å dessa stationer satte i tillfålle att sine åligganden i förberörde måtto fullgöra; men då, enligt de handelsföreningen af lotsdistriktschefen hårstådes meddelade upplysningar, dåckade båtar saknas vid stationerne Koster, Strömstad, Hafstenssund, Dyngön, Kärringön, Mollösund, Kyrkesund, Uddevalla, Askerdn, Hättan, Warberg, Falkenberg och Halmstad, vågar handelsföreningen i djupaste underdånighet anhålla, det E. K. M. tåcktes i nåder förordna, att sistomförmålte 13 lotsstationer måtte med dåckade båtar varda försedde. I sammanhang härmed och då tillvaron af en påpasslig, nitisk och skicklig lotspersonal år hufvudsakligen beroende derpå, att den med lotsyrket förenade inkomst varder tillräcklig för de nödvändiga lesnadspehofven, hvilken åsigt rikets år 1847 församlade ständer uttalat, då de medgifvit den utaf E. K. M. i I nåder föreslagne förbättring i lotspersonalens lönevilkor, sålunda att nämnde personal skulle tillförsäkras en årlig inkomst af minst 200 rdr får hvarje lotsälderman, 150 rdr för hvarje mästerlots och 100 rår banko för hvarje sekundlots, föranlåtes handelsföreningen jemvål underdånigst anhålla, att i verklighet af hvad rikets stånder dervid i underdånighet tillstyrkt, omförmälte lönetillökning måtte lotspersonalen af hanI delsoch sjösarts-sonden tillgodokomma; älvensom, vid a nn —