fruktade att utmana hela Europa, eller att ånyo upphetsa lidelserna och tånda krigeslamman genom att åter som kejsare emottaga den store landsförviste från ön Elba, skola nu icke betänka sig på att genom en fredlig områstning håmna Frankrikes åra. Hr Guillund, mår i en stad, skrilver till de röstande: kolen icke afhålla er ifrån att rösta, och J skolen råsta ja, icke en enda skall rösta nej; ty nederlaget vid Waterloo har hittills hvilat som en tår på Frankrikes hjerta; den heliga alliansen har alltid förekommit er som en oförskämd hotelse och S:t Helenas klippa som en syndabot, som blifvit er ålagd till försoning för edra stora bedrifter och förvärfvade åra. Återuppråtten kejsardömet, och segren, som J derigenom skola vinna öfver Europas surstar, skall befria edert hjerta frän den sorg, som nu i 37 är betungat detsamma. Återuppråtten kejsardömet, och konungarnes sammansättning mot Frankrike blifver ett ätlöje; de hade lofvat hvarandra, att spiran aldrig mera skulle komma att tillhöra den store keejsarens familj, och se, nu bortblåsas deras eder och löjliga förhoppningar af franska folket såsom en rök. Återuppråtten kejsardömet och S:t Helena skall för framtiden stå för oss som ett minne, hvilket åran, buren på våra örnars vingar, måhånda en gång skall inskrifva med eldbokståfver i våra årsböcker. I Pont !kveque har underprefekten låtit de sjuke deltaga i områstningen. I Paris, såger Monitören, har man sett sjuka, blinda, gubbar infinna sig på valstållena; ibland andra nåmnas en 99-årig soldat och den 91-årige general Despeaux. Såsom man kunde vänta, har J. des Debats icke betånkt sig långe på att åfven erkånna det nya kejsardömet. I sitt nummer sör den 24 November håller den ett slags liktal öfver republiken, som i verkligheten afled den 2 December 1851, och talar dernåst öfver ämnet: Kejsaredömet år freden. Denna artikel skall hafva gjort ett särdeles angenämt intryck på Bonaparte. Inom den hågre handelsverlden i Paris subskriberas till en hedersvårja och en med juveler besatt lagerkrans åt Bonaparte. Tvenne bröder de Selles, af hvilka den ene varit generalprokurator och den andre råd vid högsta domstolen å Martinique, hafva dömts den förre till en och den senare till 6 månaders fångelse, emedan de på BoulevarI derne vågrat att taga hatten af vid presidentens intåg, derigenom vållat tumult och icke åtlydt polisen. ENGLAND. London den 25 Nov. Debatten öfver hr Villiers motion tog sin början i förgår. Hr Villiers var ganska kraftfull, ja tillochmed våldsam emot ministeren. Hr dsraeli var svag, om man jemför hans tal vid tillfållet med hans föregående. Det år sannt, att hans stållning år så svår, så falsk, att hans tal måste nådvåndigt lida deraf, oaktadt hans obestridliga talang. Lord Palmerston har genom att föreslå sitt åndringsförslag antagit rolen af ministerens beskyddare eller åtminstone af en medlare emellan kabinettet och oppositionen, en stållning, som synes smickra honom, sedan han utgått ur ministeren. Det skulle, enligt lordens förmenande, vara en stor fara förbunden med understödjandet af hr Villiers motion. Det år möjligt, att majoriteten, ehuru den obestridligen år tillgifven frihandelsgrundsatserna, förkastar den för att undvika en ministerkris, och då skulle man icke underlåta att såga, att frihandeln blifvit fördömd af parlamentet. Och om hr Villiers motion antogs, så skulle det endast ske med en majoritet af 20 eller 30 röster. Och år det icke då båttre, att framför en sådan majoritet föredraga en enhållig och hågtidlig förklaring af underhuset till förmån för handelsfriheten? Så ungefär utvecklade lord Palmerston grunderna för sitt amendement, hvilket har följande lydelse: I Rico, som tillhörde Spaniornerna, hans af; I